Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquists afhandling om Europeiska missnöjets grunder 47
var att vänta, funno de icke i denne någon förstående granskare.
Almquists nyss påbörjade journalistik i Aftonbladet hade äfven djupt
upprört Atterbom, som känt sig ytterst kränkt af hans utfall mot
de upsaliensiska professorerna, hvilka af Almquist karakteriserats
som "en samling nattmössor, åt hvilka den i raskt mouvement
framåt-störtande skaran af’friska viljor* saklöst kan vända ryggen"
enligt Atterboms eget referat i ett bref till Lindblad d. 17 mars
1839, och med smärtfylld förvåning hade han iakttagit Almquists
förbindelse med Aftonbladet: "Han täckes nedstiga i denna
stinkande kloak och hjelpa till att omröra där??".1 Atterbom fick
också ett tillfälle att samtidigt offentligt uttala sin mening om den
samhällsomstörtande radikalismen, och han kom därvid, om också
ganska förtäckt, att vända sig mot Almquist. Atterbom hade
mottagit inbjudan att tala på Bibelsällskapets högtidsdag den 27 mars
1839, och liksom tidigare för Geijer öppnade sig här för honom en
möjlighet att få uttala sig i dagens frågor, ehuru han, som han
förklarade för Lindblad, "med motvilja" for till Stockholm,
radikalismens högborg. Talet blef förmådt som ett försvar för samhället
i dess nuvarande skick, för äktenskapet och familjelifvet. Enligt
Almquists påstående i ett bref till Atterbom (1839 7/s) skulle
emellertid det muntliga föredraget icke varit identiskt med det samma
år i Bibelsällskapets handlingar tryckta. Med skärpa betonar
Atterbom, att endast i individernas egen förädling har man att söka bot
för samhället, om detta nu vore sjukt, och framgången för dessa
ligger i "sträfvan att göra allvar af friheten". I äktenskapskärleken,
föräldrakärleken och fosterlandskärleken ser han de mänskliga
uttrycken af den högsta kärleken, som är mäktig att allt fördraga
och allt lida.
För hvar och en nationalkrets af samverkande menniskolif gäller, i
fullaste mått, den i det »nya förbundets» urkunder gifna uppmaningen och
hotelsen: så talar och så görer, som de der skola genom frihetens lag dömde
varda. Domen går allaredan genom tiderna; framför den brusar, liksom ett
dön af stora, stormuppfyllda vatten, ett svallgny af jäsande meningar, af
rop i alla tungomål från hvarandra korsande fordringar, trotsiga anspråk,
1 Bref till A. F. Lindblad, Stockholm 1913, s. 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
