Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Ivar Simonsson
tidigt varit Almquists afsikt att utvidga, och De Fundersamme blir
endast ett kapitel i ett vidlyftigare verk, som tyckes ha varit
afsedt att behandla hela det offentliga lifvet, och som Almquist måhända
redan i denna form tänkt benämna Europeiska missnöjets grunder.
Det sku le liksom den slutliga afhandlingen ha affattats i brefform.
En student, som gästar Jaktslottet, skrifver till sin vän om hvad
han under sitt besök där fått erfara, och gör äfven själfständiga
uttalanden i dagens frågor. Det af dessa bref, som finnes bevaradt
(och kanske det, jämte det följande, enda, som skrefs) är betecknadt
som det i ordningen femte. Därjämte finnes äfven början af det
sjätte.1 Det femte motsvarar till sitt innehåll och till en början
äfven ordagrant fullkomligt brefvet med samma ordningsföljd i
Europeiska missnöjets grunder, som utvecklar skillnaden mellan
folk och pöbel, liksom det sjätte brefvet motsvaras af det följande,
äfven om åtskilliga meningar ha öfverförts till andra bref i
Europeiska missnöjets grunder. I den utvidgade versionen af De
Fundersamme tillkomma endast personliga iakttagelser om lifvet på
Jaktslottet, och där inryckes den förut omtalade stommen till De
Fundersamme, samtalet mellan hofmarskalken och informatorn.
Frånsedt bortjusteringar af alla direkt aktuella anspelningar är
innehållet i denna dialog fullkomligt, ofta med samma ord, återgifvet i
Europeiska missnöjets grunder, hufvudsakligen i femte brefvet.
De fundersamme äro sålunda författarna i landet, och på Herr
Hugos fråga, hvad ämnet kan vara för deras klädsamma
fundersamhet, får han svaret: "Ja, det är just det, de mest fundera öfver".
Det är den ovissa och osjälfständiga stämningen i de upsaliensiska
kretsarna, som Almquist närmast ironiserar öfver, och liknande
uttalanden återfinner man dessa år i hans bref. När han trängde in
i deras i hans tycke trånga och kammarlärda krets, och genljuden
af deras små tvistigheter slogo emot honom, kände han sig själf
som en fläkt från människornas lefvande lif, och den tomhet och
obelåtenhet, som han öfverallt stötte emot i Uppsala — bland lärare
såväl som bland studenter — kom honom att tänka på, att han här
kunde ha en uppgift att fylla. "Lifvet i Sverige är så försynt,
1 Tillägget dateras genom hänsyftningar på Geijers båda tal 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
