Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. Ii. Almquists afhandling om Europeiska missnöjets grunder 67
formuleradt program skulle praktiskt efterlefvas, och därtill var
det afsedt, att de båda, som gifvit sig i äktenskap med hvarandra,
icke öfverensstämma med hvarandra, d. v. s. "icke hafva lika tycke
för Gud" och att den af dem, som älskar och ser Gud högre än
den andre, icke kan böja den andra till sig, "då kunna de ej hafva
äkta förbund, utan skola skiljas". Göra de ej det, äro de
förbannade och att betrakta som hedningar. Men vilja de bägge
verkligen skiljas, då kunna de åter hvar för sig inträda i de
renhjär-tades samfund. "Men om blott den ene vill det, och den andra ej,
utan hällre på hedningasätt vill plåga den förra–––-—–––-".
De för Almquist så uttrycksfulla fem strecken utgöra svaret på frågan.
Träffar man icke någon, hos hvilken man kan finna denna
korrespondens, bör man fördenskull icke förtvifla. För den ensamme
återstår liksom för andra efter döden alltid himlen, på hvilken man
kan hoppas, om man förblir trogen.
Det gällde framför allt, och det var särskildt en helig plikt
för de manliga medlemmarna, att söka bevara församlingens systrar
i deras renhet och oskuld. För hela denna krets betecknande var
den höga och vackra uppfattning af kvinnan, som väl äfven kan
ledas tillbaka till Thorild, och som bryter fram öfverallt i deras
bref sinsemellan. Redan i Hvad är kärlek? hade Almquist med
ifver varnat de unga flickorna för galanta och lismande kavaljerer
utan alltför ärliga afsikter. Här utvecklar han ytterligare denna
fråga. Kvinnan bör icke vara begärlig efter äktenskap, hon skall
icke fråga efter hela denna "hop af ömklige pratmakare, föraktlige
smickrare eller djefvulska bedragare ibland Män, som qvarstå rundt
omkring oss från Hedendom (jämte namn af Christendom)". Mot
dem bör hon uppträda spotskt och alldeles afvisa dem. Det är
uppenbart, att saken legat Almquist varmt om hjärtat. Äfven i
ett annat manuskript efter Almquist bland Gustaf Hazelius’
afskrifter träder denna hans uppfattning fram. Det har den något
öfverspändt romantiska titeln: "Bref af himmelsk feminin art från en
Riddare, som helst af allt i verlden älskade att beskydda jungfrur",
och man förstår, att Almquist gärna velat tilldela sig denna
riddares roll. Af allt att döma är brefvet af Almquist ämnadt att upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
