Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Simonsson, C. J. L. Almquists afhandling om »Europeiska missnöjets grunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Ivar Simonsson
början gjort ett mycket starkt intryck på dem, som han brukade
göra på människor. Då Södermark 1821 21/s skickade Almquists bok
om Manhemsförbundet till sin vän Hartmansdorff, jämförde han den
med Geijers Thorild, förklarade sig ur den hämtat mycken
uppbyggelse och nämnde med värme Almquist som sin nare vän.
Södermark var dock en stark och sund natur, under det att hustrun var
mera känslig och spröd. I henne hade Almquist funnit en kvinna,
som i hög grad motsvarade ett kvinnligt ideal, som han sedan ofta
skildrat, och alldeles oberörd kan han knappast ha varit för henne.
I brefven till sina vänner vid tiden omkring 1820 låter han henne
ofta figurera, och orden blifva då gärna varma. Hennes
oskuldsfulla väsen har först gjort intryck på honom. "Din syster
Charlotte, som jag så gärna ville kalla Lotta Ulla, emedan hon
förekommer mig så verkligen oskyldig, hälsar dig af hjärtat", skref han
1820 20/7 till hennes broder Janne.1 "Hennes harpa och sång är
en klockringning till gudstjänst", svarade han Jonas Wærn 1820
3/i2, då han "obeskrifligt" tackade för hälsningen från henne. Och
då han 1821 2U ber Janne Hazelius framföra en hälsning till
henne, beskrifver han hennes väsen som den blandning af oskuld,
huslighet och bildning, de dygder, som han brukade förläna sina
mest älskade kvinnliga gestalter: "Södermarkinnan, den snälla
dugliga Husfrun, spinnerskan, wäfverskan, hazeliablomman, wårsinnets
syster, det kraftfulla sommarlifvets maka, den vördnadsvärda
fruktskördande höstens svärdotter, som sedan allt det nyttiga och goda
först är uträttadt i hushållet, vet att leka på harpans hulda
strängar, vet att sjunga de djupa visorom lifvets strid, om lifvets frid."
Hon råkade fullständigt under Almquists inflytande. När hon då genom
honom, som hennes man också kallar för hennes "bigtfader", fått
del af det swedenborgska evangeliet, ville hon undersöka sina egna
förhållanden och tyckte sig då finna, att öfverensstämmelse och rätt
andlig kärlek icke var rådande mellan henne och hennes make, och
på råd af Almquist och brodern, som fullständigt stod under
Almquists inflytande, vill hon därför icke längre lefva med honom.
Brytningen dem emellan tyckes ha inträffat på våren 1822, sedan
1 Bref i Nordiska museet liksom de omedelbart följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
