Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 89
och lägges på jorden. Men i stället för tåg placeras fyra personer
omkring henne, en ung vilde på hvardera af hennes utsträckta
händer och en ung vildinna på hvarje fot. Man får så en grupp
i form af en spaderfemma, där hufvudpersonen är "spadern midt
på", de fyra öfriga i hörnen äro hennes väktare. Fången lyckas
emellertid fly men ertappas, och nu skall "plågornas afdelning"
vidtaga. "Men i stället, hvad sker? Segervinnaren häpnar öfver
fångens oförklarliga behag, och finner att hennes plågor skulle
förvandlas till hans egen grymmaste tortyr. Alltså befaller han i
stället en dans — une danse etincelante de Famour sauvage —
eller på prosa: ’en vild kärleks gnistrande dans’. Således slutas
pantomimen dermed, att vildinnan blir sin egen segerherres sälla
beherrskarinna."
Det är hufvudpersonen i boken, som spelar kasikens dotter,
och som efter denna roll erhåller namnet Tintomara, liksom hon
genom uppträdanden i tidigare pjäser fått namnen Azouras Lazuli.
Då repetitionen skall börja, finns emellertid icke "la fosca
Tintomara", "herr Ballettmästarens sjelfva ögonsten". Slutligen hittas
hon bland musikanterna, och den svartklädda, smärta figuren
framföres. "Uttrycket i hennes ansigte passade förträffligt för en fånge,
och hon väckte ballettmästarens förtjusning." Hon utför nu sin
roll, flyr från de fyra väktarna och fångas ånyo. "Mimiken visade
den grymma anblicken af tolf vildar, som hotade den förlorade med
plågoredskap i sina händer. Nu trädde sjelfva höfdingen fram.
Hastigt sjönk hans vrede vid ett närmare betraktande af fången.
Ballettmästarens ’amour sauvage etincelant et profond’ inträdde i
vredens ställe."
Kärleksdansen börjar nu. "Höfdingen var eldig, dansade
utomordentligt —" I stället för att "utföra sin mimik gent emot
Höfdingen, såsom en moitiée amoureuse" vänder Tintomara emellertid
ansiktet ifrån honom, undviker honom och drager sig på ett
märkbart sätt ur turen. Hon träder ut ur "piesens hela mening" och
håller likväl balettmästaren i spänning "till den grad, att han,
tjusad vid anblicken, ej kunde taga ett steg till hindrande af
hennes grofva brott mot ballettens pantomimplan". — "Hon undgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
