- Project Runeberg -  Samlaren / Fyrtionde årgången. 1919 /
99

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 99

dessa i den litterära linje, som betecknas af namnen Mignon,
Undine och Esmeralda, och nyligen har Mortensen dragit en
utförligare parallell1 mellan Mignon och Tintomara. Vi skola först
dröja vid en jämförelse mellan dessa diktgestalter för att sedan
utsträcka den till de tvenne andra, som nämnts i samband med
Almquists skapelse.

Ledmotiven i den ursprungliga Mignon-konceptionen äro
tydligen det underbara och hemlighetsfulla, och därmed
öfverensstämmer, att dess uppgift är att ge en personifikation af Goethes
längtan till Italien. Från början hvilar sålunda öfver Mignon ett
demoniskt drag, hon är af okänd börd, kläder sig som pojke, såväl
hennes gestalt som ansikte äro oregelbundet bildade, och öfver
figuren hvilar en sydländsk kolorit. I det följande tillkomma emellertid
patologiska drag, som i bokens slut få en naturlig förklaring —
det visar sig nämligen, att Mignon är från födelsen degenererad,
en frukt af syskonkärlek inom en högättad italiensk familj.

Det sjukliga och det öfversinnliga draget hos Mignon slingra
sig om hvarandra, och öfver hufvud är hon väl knappast en fullt
enhetlig skapelse. Genomgående tycks dock vara en viss
tvetydighet i Mignons kön. Goethes androgyna spekulationer förefalla att
ha framgått ur hans naturvetenskapliga studier, ur iakttagelse af
växternas hermafroditism och åskådningen om monadernas
ursprungliga bisexualitet. Namnformen Mignon är ju egentligen maskulin
och konstrueras i verket ofta maskulint.2 I "Wilhelm Meisters
theatralische Sendung" heter Mignon t. o. m. omväxlande "er" och
"sieft, och i Lehrjahre kallas hon af Jarno "ein albernes, zwitterhaftes
Gesehöpf". Det kan vidare erinras om, att hon går klädd i
pojkkläder, och att hon i slutet af verket uppträder kostymerad som
ängel — en dräkt, som hon tycker mycket om — och härvid sjunger:

Und jene himmlische Gestalten,
Sie frågen nicht nach Mann und Weib,
Und keine Kleider, keine Fälten
Umgeben den verklärten Leib.

1 Tintomara, Människor och böcker, s. 225 ff.

2 Jfr E. Wolff, Mignon (München 1909), som dock är skrifven före
fyndet af manuskriptet till Wilhelm Meister i dess första gestalt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1919/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free