Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Henry Olsson
ut på, att, som det heter i läkarnas samtal i Drottningens
Juvelsmycke, "till sluts blifva natur igen". Det är detta
ursprunglighets- eller fullkomlighetstillstånd, Tintomara representerar, och
natursamhörighetan uttalas från början i hennes namn Azouras
Lazuli Tintomara.1 Ett drag af elementärande ligger också i
hennes förhållande till himlakropparna. I Tintomaras elementarlif
ligger sålunda en obestridlig likhet med Undine, men det gäller
här allmänt nyromantiska teorier, och någon direkt påverkan kan
man knappast tala om.
Den jämförelse, som ofvan dragits mellan Mignon och
Tintomara, visar, huru vissa drag hos förebilden fallit bort, andra åter
ytterligare fördjupats. Bland de moment, som gripit Almquist
djupast i Goethes skapelse, har tydligen befunnit sig det vildvuxna,
från samhället lösgjorda i densamma. Det motsvarade fullständigt
han egen lifskänsla, den rousseauanska antikonventionalism, som
gått honom i blodet. Redan Parjumouf återger vildinnan och det
idealiserade naturtillståndet, låt vara ett sådant af ett odefinieradt
och banaliseradt slag, och samma rousseauanska sfär tillhör
Almquists bondflicka. Tintomara är i själfva verket både vildinnan och
bondflickan. Under sin vistelse på Kolmården uppträder hon i
allmogedräkt. I den inledande baletten är hon peruvianskan
Tint-om’-Hara, "svartklädd från halsen till fötterna". Denna
pantomimscen reproducerar, som ofvan visats, styckets handling, och ett drag
af vildinna hvilar också öfver hela hennes uppträdande — exo-
1 Jfr om detta namn R. G:son Berg, Svenska studier, s. 19 och Beckman,
Språkets lif, s. 33 f. Azouras åsyftar naturligtvis den blå rymden, Lazuli torde
väl få hänföras till lapis lazuli, den blå lazur-stenen. Det är i
öfverensstämmelse med Almquists färgsymbolik det gåtfulla blå, som ges i dessa exotiska
namn. Tintomara synes mig fullborda komplexen och vara att sammanställa
med de italienska orden tinta, färg och marc, haf. Lysanders kombination (G. J.
L. Almquist, s. 212, n. 2) med franska ordet tintamarre (stoj, oväsen) är
naturligtvis omöjlig. — Namnen äro i viss mån analoga till Undine och kanske
äfven Esmeralda, som möjligen kan sammanställas med fornfr. Esmerald,
smaragd — jfr att Almquist under Amerika-tiden öfversätter titeln
Smaragdbruden med »the Esmeralde Bride» (Samlaren 1902, s. 119). Det astrala och
elementariska hos Tintomara, som f. Ö. tillräckligt exemplifierats af
Mortensen (a. st. s. 221 ff.), går emellertid öfver nyromantiken, som nedan skall visas,
tillbaka till antik spekulation och hör tillsammans med det härifrån hämtade
begrepppet animal coeleste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
