Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Henry Olsson
och ett liknande manér förekommer sedermera särskildt i Murnis.1
De tvetydiga erotiska situationer, som förekomma i Drottningens
Juvelsmycke,2 t. ex. skildringen af hertig Karls och Reuterholms
alla lömska försök mot oskulden, verka närmast inspirerade från
samma håll.3 Det uppskrufvade moraliska patos, som man påträffar
hos Lafontaine, går igen i mottot till en af dessa scener (11 boken,
5 scenen), där Reuterholm och hertig Karl öfverlägga om taktiken
mot Tintomara. Det är i motsats till öfriga ej hämtadt ur texten
och af följande lydelse: "Afskyvärde!–––––-O, jag anropar Er,
I, det godas och skönas Genier, rädden! rädden! skall jag bli
bönhörd? — rädden!" (s. 411).
Till slut kan påpekas, att det för utbildandet af typen på en
del håll under 1700-talet icke torde saknat betydelse, att man ägde
material för skildrandet af den exotiska ingenuen i sällskapslifvet
i de infödingar, som under detta århundrade i ganska stor skala
fraktades öfver till Europa att användas som betjänter i förnäma
hus. Den mest kände representanten i Sverige var af svart
hudfärg och spelade en viss roll under gustavianska tiden. Det var
den bekante "morianen" Badin, i viss mån en historisk figur, om
han också blifvit det i mycket på bekostnad af sanningen genom
Crusenstolpes "historiskt-romantiska" verk. Hvad som är kändt
om honom visar, huru nära verklighetsunderlaget sammanfaller med
den bild, man får af den exotiska ingenuen. Det finns en del, som
talar för, att Almquist kan ha haft honom i tankarna, då Tintomara
satts in i den gustavianska tiden, men han har i så fall knappast
spelat annan roll än som konkret exempel i tiden för den allmänna
typen. — Badin torde i själfva verket ha varit ett sorglöst
naturbarn och lär också ha erhållit sitt namn genom sina många upptåg
("badinager"). Tintomara har, som bekant, erhållit sina namn på
ett liknande sätt, hon kallas också af Terrade i pantomimscenen
1 Lamm, a. st., s. 128.
2 Mortensen, a. st., s. 207 ff. Fe-sagan, sådan den upptogs i
skräckromantiken, har säkerligen haft betydelse för Notre-Dame och på denna väg äfven
för Tintomara-figuren.
3 V. Ljüngdorff har i Edda 1918 (s. 285) sammanställt mannekängscenen
i Drottningens Juvelsmycke med E. T. A. Hoffmanns Sandmannen. Likheten
består i, att en mannekäng spelar en viss roll i bägge verken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
