Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 107
för "noble badine" och uppträder där, som ofvan nämnts,
"svartklädd från halsen till fötterna". Badin var en lång tid efter sin
hitkomst odöpt och döptes först vid antagligen 21 års ålder. Som
tilltalsord använde han du äfven till den kungliga familjens
medlemmar. Han lär också en kort tid varit anställd som dansör vid
den franska teatertruppen i Bollhuset. Hans namn har slutligen
satts i förbindelse med en bekant historisk händelse, som kunde
jämföras med intrigen i Drottningens Juvelsmycke, då han i samband med
änkedrottningen Lovisa Ulrikas död fick i uppdrag att undanskaffa
en del af hennes papper och till Gustaf IILs harm brände upp dem.1
I yttre afseende är således Tintomara väsentligen beroende af
Mignon och den exotiska ingenuen, men hon går utöfver dem båda
i den roll, hon spelar i intrigen, som en bricka i det politiska
spelet. Hon ansluter härvid enligt vår mening till Fenella i Scotts
roman "Peveril of the Peak" (1822). Men innan vi ingå härpå, är
det först nödvändigt att utreda verkets andra hufvudelement, det
historiska. Vi konstatera dä, att ett historiserande element finnes
redan i början af boken, i den del, som ofvan kallats Amandas
skärp. Bakgrunden utgöres där nämligen af förberedelserna till
konungamordet, och dess hufvudpersoner, som Ankarström, Horn,
Ribbing och general Pechlin skymta i första boken. En
effektscen, som Almquist i detta sammanhang naturligtvis icke velat neka
sig, är Gustaf IILs besök hos mamsell Arvedson och
sammanträffande med Ribbing på återvägen. Det tycks här gälla Ankarström,
hvarjämte mötet måst framflyttas till dagen före mordet.
Det är emellertid vid anknytningen af det nya verket, det
historiska materialet intager en bredare plats. I femte och åttonde
böckerna tilldrar det sig sålunda hufvudintresset, och där är den
historiska situationen återgifven in i detaljer samt efter direkt
källstudium, såsom i största korthet skall påvisas. Den källa,
Almquist härvid anlitar är Svea Hofrätts Protocoller uti
Undersökningsmålet rörande Konung Gustaf IILs mord.2 I femte boken är häm-
1 Carl Forsstrand, Sophie Hagman och hennes samtida, s. 122—137.
2 Fullständiga titeln är: Kongl. Maj:ts och Rikets Sioea Hof-Rätts
Protocoller uti Undersökningsmålet, rörande det, a Högstsalig Hans Maj.t Konung Gustaf
den IILdje, Glonvyrdigst i Åminnelse, föröfwade mord; samt hivad dermed
gemenskaj) äger; Hållne I Stockholm är 1792 (Sthlm 1792).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
