Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Henry Olsson
smycke. Är det detta verk, som afses med det å listan den 2 mars
nämnda Rubindiademet, skulle arbetet vid denna fortskridit så
långt, att intrigen i boken varit klar för författaren.
För den tidsfärg, som vi äro vana att träffa i en historisk
roman, spelar säkerligen det källmaterial, som direkt hämtas ur
aktpublikationer och lärda verk, den obetydligare rollen. Det bär väl
mer eller mindre vittne om omsorgsfullheten i det tidsstudium, som
ligger bakom verket, men en författare disponerar dock öfver andra
medel, mera lönliga men också mera effektiva, att fånga fläkten
öfver tidehvarfvet. De bero af kongenialiteten med eller intresset
för tidehvarfvet, hvilka åt stoffet skänka den personliga nyansering,
som visar, att det framgått ur ett diktande jag. Det är oftast en
vidlyftig apparat, författaren rör sig med, då det gäller att
återkalla en svunnen tid. Till synes obetydliga drag kunna ha sin
utgångspunkt i tidens intimare och mera lefvande krönika eller den
muntliga tradition, som stått honom till buds. Personer, hvilka stått
honom själf nära, ha i hans inbillning knutits samman med tiden
eller dess händelser och dragit med sig fantasi- och
minneskom-plexer, som funnit plats i hans tidsskildring. Det kan också vara
en viss litterär schablon, som anpassats på tiden, och som ibland
satt så djupa spår, att den bryter tidsstämningen. Vi vilja här
först undersöka Almquists personliga relation till den gustavianska
tiden och de händelser, som däri närmast beröras.
Almquist växte upp under den andefattiga och glanslösa tid, som
följde efter Gustaf IILs död, och som genom själfva kontrasten var så
ägnad att framhålla glansen och lefnadsglädjen i den gustavianska
rokokons tidsålder. För personer, som lefde kvar från denna äldre
tid, kom den att stå i ett förklaradt ljus, hvaraf minnet öfverlämnades
åt den yngre generationen. Den som för Almquist blifvit förmedlaren
har tydligen i första rummet varit hans mormoder. Det framgår
af ett bref till Jonas Wærn af den 31 december 1822, * som
innehåller ur flera synpunkter intressanta uttalanden. Han omtalar
här, att hans blick dröjer bakom julens festligheter vid en händelse
ui höstas".
Nord. museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
