Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 115
Adolfs far, hvilken här framlägges som en berättelse u af äldre
personer", är den som bl. a. uttalas i Skjöldebrands memoarer.1 Den
"prestman", som åsyftas, är biskop Wingård i Göteborg. Som
bekant, antas Munck i Drottningens Juvelsmycke vara fader såväl
till Gustaf Adolf som Tintomara (se s. 254). Den senares mor är
Clara, som varit en på sin tid mycket firad skådespelerska.
I brefvet till Atterbom 20 nov. 1834 skref Almquist bl. a., att
han lagt den största vikt på uppfinningen af själfva situationen.
Härmed menar han tydligen framför allt den möda, han nedlagt på
Tintomaras insättande i tiden, och Olle Holmberg har visat,2 att
en motsvarighet verkligen fanns under den gustavianska tiden till
den släktsituation, som antydes i Drottningens Juvelsmycke. I
Malla Silfverstolpes memoarer för år 1794 anmärkes, att den
berömda italienska aktrisen Giovanna Bassi med baron Munck hade
en dotter, mamsell Jeanette, som hade särdeles mycket tycke af
den unge kungen Gustaf Adolf. Är det månne endast en tillfällighet
— ifall denna sammanställning är riktig — att i Tintomaras börd
finnes samma kombination med Italien som i Mignons och samma
förening af nord och söder som i raden af tyska efterbildningar
af Wilhelm Meisters Lehrjahre, Tiecks Sternbald o. s. v.?
Att i detalj fastställa, huru långt familjetraditionen sträcker
sig, torde nog vara ogörligt. Den skymtar fram i en mängd
detaljer, t. ex. då det nämnes, att Björkegren, gudahataren,
Gjörwells vän, var Ankarströms informator och många uppgifter af
liknande slag, som det endast skulle bli tröttande att anföra.
Dessutom ha de spelat en större roll, än som anges af dylika detaljer
— man lägge därtill också, att flera motiv, än som här nämnts,
t. ex. historien om "hvita juden", kunna ha någon grund i
traditionen.3 Vi skola i stället närmast undersöka, huru tidsteck-
1 Se härom Schücks utredning i hans edition af Skjöldebrands memoarer
(I, s. 216 ff.).
2 Svenska Dagbladet ßS mars 1919.
3 Några drag tycks Almquist ha lånat från jäden Gompertz Levisons
guldmakeriverksamhet här under gustavianska tiden. Denne uppträdde under
namnet d:r Gompertz, bedref sitt guldmakeri på Drottningholm tillsammans
med alkemisten Nordenskjöld och var ställd under Gustaf IILs speciella
beskydd. Han kom sedermera till Hamburg. Jfr Sturzen-Beckek, Gustaf den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
