Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 129
Anmärkningsvärd är den plats, romanen intager i denna
afhandling, i det den ensam uppnått utsikten till förverkligande af
det estetiska idealet (trycket s. 108). I afslutningen upprepas
ännu en gång, att "Romanens upphöjande till konst i sednare
dagar" innebär aningen om "en hel och sjelfständig ny
vitterhet", och "torde vara den punkt, hvarifrån vitterheten med mera
säkerhet utgår ett steg framåt". Han hoppas således, att "en i
sanning ny och verkligt egen skön konst" skall uppstå, att jorden
skall bära rosor, "som förr ej varit sedda". Såväl detta som
hänvisningen till romanen pekar på den börjande Jagtslottsserien, och
det är ett ytterst intressant faktum, att Almquist som konstnärliga
ideal för denna uppställt Goethe (Wilhelm Meisters Lehrjahre) och
Walter Scott. — Det bör tilläggas, att då Almquist lät trycka sin
täflingsskrift i Svea 1831, insköt han i slutet afpassagenom Scott
en mening, som ger åt det hela en mera reserverad värdering:
"Visserligen måste man sakna ett visst stort element hos honom
— men hvar finnes det?"
Efter allt att döma har Almquist i framställningen af
Jagtslotts-kretsen stått under inflytande af Scott, i den patriarkaliska
landt-ligheten, den lätt epikureiska stämningen, som hvilar däröfver, samt
i den humoristiska personteckningen. Särskildt står Herr Hugo
med sina "besynnerligheter", sin böjelse för antikverade "talesätt",
sin etymologiska lärdom, sin språksamma och gemytliga
adelsnedlåtenhet nära Scott-originalen, typer som t. ex. baronen af
Bradwar-dine i Waverley eller Oldbuck i The Antiquary.1 Det är också att
märka, att det här såväl hos Scott som Almquist i mycket är
själfironi. — Amorina är möjligen icke fullt oberoende af Scott, och
Cypressen samt Hermitaget torde vara skrifna med Scott som
1 Det patriarkaliska hos Herr Hugo ligger i viss mån redan i
familjenamnet Löwenstjerna, som Almquist med vanlig språklig fantasi troligen
bildat af stamgården för sin egen släkt, Lövsta i Almunge socken. Jfr den
etymologiska parallellen med namnet Almquist af Almunge (Sv. Biogr. Lex. I,
1918, s, 457).
Ganska intressant är en uppgift i nekrologen öfver L. F. Rääf i
Aftonbladet 1872: n:o 164, att insändaren mycket väl mindes »den beundran och
glädje, som de första häftena af Törnrosens Bok (Jagtslottet, Hermitaget) hos
honom (Rääf) väckte.»
9 — 193*9. Samlaren 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
