Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Henry Olsson
mönster — beträffande Hermitaget framgår detta af företalet. Bägge
äro ju fruktansvärdt ohistoriska, sammanhängande med den
ny-romantiska ironi, som där gör sig gällande, Hermitaget är
dessutom i sin delvis rytmiska prosa, i bildvalet och i den drömlika
stämning, som behärskar senare delen, påverkadt af Ossian.
I företalet till Hermitaget opponerar sig Furumo mot de
romaner, som afse att vara tidehvarfsmålningar, ty där måste
karaktärerna liksom valda bilder lämna ett uttryck af tiden. Dylika
skildringar, som endast vilja vara en karakteristik öfver epoken, få ej
framvisa snikna människor i generösa tider, ej fritänkare under bigotta
sekler eller någon dum varelse midt i en snillrik nation, "ehuru
individuer af så egen art ifrån de andra nog alltid funnits. -— Jag
tycker icke om sådana bojor; de äro onaturliga, falska och tillika
ängsliga. Deremot afsäger jag mig äran att egentligen föreläsa i
Historien öfver seder och bruk, under det jag gör något helt annat,
nemligen allenast anför tilldragelser, som roat mig." Frans vill ha
detta krönt till princip och tillägger, att konstens sanning icke
egentligen hvilar på verklighet, utan på möjlighet. "Allt hvad i en tid
möjligen kunde hafva skett, har rätt att vara i konst-verlden." Ur
samma synpunkt utdömer han de samtidsromaner, som endast vilja
framställa "hundrade situationer ur det vanliga lifvet, äro blotta
porträtter af verkligheten"1. För en konstframställning är det ej
nog att hafva sanning, natur, det måste vara en intressant natur,
"som upprinner midt ibland trivialiteterna, annars äro de
oförlåtliga, och jag lider dem icke." Naturen rymmer i sin omätliga
famn ej blott det härliga, "men äfven alla dess motsattser, all strunt,
allt gement, allt fult". I sitt anatema mot naturalismen, yrkandet
på en intressant natur sammanfaller detta företal med uppsatsen
"Naturlighet i Konst?" bland Några Drag, hvilken i koncept i
Nord. museet bär årtalet 1826. Teorien kompletteras här därhän,
att det intressanta, den "äkta naturligheten" nås endastunder den
förutsättningen, att man fullständigt obekymrad om ett konstnärligt
mål följer sin inspiration.
1 Åsyftar tydligen Fr. Bremers Teckningar utur hvardagslifvet Hela
passagen om samtidsromanen verkar inskjuten och har tydligen direkt adress.
Möjligen avses ett estetiskt uttalande i Famillen H*** (1830, s. 187) om romanens
uppgift att »lika med goda taflor återgiva naturen med sanning och skönhet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
