Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 131
Huru fullständigt Almquist gjort sig till ett med Scott
framgår af, att det är till honom, han ansluter dessa satser. Att så är
fallet framgår tydligt af företalat till "romanen" Rosenstein.1
Romanen utgöres endast af en skabrös anekdot, som emellertid just
vill utgöra en parodi på de "situationer ur det vanliga lifvet", de
"blotta porträtter af verkligheten", som utpekas i företalet till
Hermitaget. Företalet till Rosenstein upptager den åsikt, som
framställts af "de ypperligaste, grundligaste och aldeles ovederlägglige"
konstfilosofer, att den historiska romanen skall vara en ren spegel,
ett fullkomligt uttryck af den tid, stycket behandlar, liksom
samtidsromanen ett aftryck af verkligheten. "Det skall vara rigtigt
naturligt". Walter Scott, hvilken vore "en af de store män,
hvarigenom man fått Romanen i sitt rätta skick", råkade nu ut för
klander i fråga om "sjelfva den Theori om Naturlighet i Konst,
som hela Werlden med förtjusning ansåg sig haf va fått af honom".
Rebecka i Ivanhoe vore ej historiskt sann för 1200-talet, Scotts
krogsamtal "för flera sekler tillbaka" voro mycket lika dem, som
i våra dar hållas. "Så säger en tredje t. ex. om den lilla nätta
men besynnerliga Fenella i Peveril, att hennes fleråriga Stumhet
för en flicka af hennes år och för öfrigt större delen af hela hennes
Sätt är en Omöjlighet, alltså ej natursant, åtminstone vet ingen,
att han sett eller hört något ditåt (Fenella är annars, skall jag
säga, bara en stöld från Göthe, en efterapning af Mignon, —
hviskar en på sidan)." Vidare låge i hans romaner ödet i händerna
på "gamla halforimliga Qvinnor", sådana som "Norna, Mowbray,
Merillies, Urfried och andra".2 Han låter nu Scott svara på dessa
anmärkningar och göra det fullständigt i öfverensstämmelse med
den estetiska teori, som framlägges i Naturlighet i Konst och
företalet till Hermitaget. Det heter t. ex. om Rebecka: "månne på
1 Denna ingår bland det fynd af Almquist-manuskript, som nyligen gjorts
af amanuens I. Simonsson, hvilken välvilligt ställt en afskrift till mitt
förfogande. Jfr ofvan s. 65, n. 1.
2 Jfr Tre Fruar i Småland, där det på tal om Mor Ellin åter erinras om
de »spåkäringar», som Scott »så mästerligt skildrat i Meg Merillies, Norna»
och andra. Meg Merrilies förekommer i Guy Mannering (1815), Norna i The
Pirate (1822). Urfried är ett namn på Ulrica i Ivanhoe, »Mowbray» åsyftar väl
familjen af samma namn i St Konan’s Well (1824).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
