Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Henry Olsson
angelägen om att hafva prosa inunder sin poesi, för att stå på
någonting". Härpå framdrager han sina folklifsskildringar och
nämner granrisgumman, som far till Hötorget: "i det stycket har
man nästan på hvar sida granris, löfruskor, timmer och dylikt
trävirke" etc.
Här skall naturligtvis icke ingås på folklifsskildringarnas
beroende af Walter Scott och ej heller på Almquists senare
uttalanden om denne. Hembygdsrealismen kom, som bekant, till
genombrott i Sverige på 1830-talet med Ödmann, Geijer, Runeberg m. fl.,
och den ansluter härvid såväl till Walter Scott som till svensk
litterär tradition, särskildt Linné. En topografisk realism finns
liksom i Scotts historiska romaner äfven i Drottningens
Juvelsmycke, ja den kan återföras ända till Amorina. Almquist hade
tidigt ett starkt geografiskt intresse, som tog sig uttryck i slukande
af reselektyr och kartritning och längre fram kunde yttra sig i ett
romantiskt drömmeri om ländernas former och ett hopande af
exotiskt doftande namn. Men den resulterar också i en noggrann
lokalisering af hans berättelser, stundom, såsom framgår af hans
papper, byggd på kartskisser, och i en detaljerad
landskapsskildring. Hans landskapsbeskrifningar taga från och med Baron Julius
K.,’ kanske närmast under inverkan af den samtida svenska
hembygdsrealismen, formen af reseskildringar, hvilka på 1830-talet
mynna ut i hans folklifsskildringar och sedermera utgöra de kanske
värdefullaste partierna i hans romaner.
Drottningens Juvelsmycke innehåller Almquists bästa
Stockholmsskildringar, särskildt framställningen af Tintomaras vandring,
och bilder från Stockholms omgifningar, på ett ypperligt sätt
behandlade af Levertin i uppsatsen "Stockholmsnaturen i svensk dikt" .*
Här är det barndomsintrycken, som lämnat materialet; i
skildringen af Kolmården och de olika platserna däromkring, Stafsjö,
Marmorbruket och Ribbingsholm återger Almquist däremot sina
reseintryck. Det är i maj 1827, han första gången gästar
Marmorbruket, och kallar det härvid i bref till hustrun "ett Ställe, som
öfverrraskat mig genom sin skönhet."2 Han hade på resa söderut
1 Svensk konst och svensk natur, s. 207 ff.
2 Kungl. Bibl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
