- Project Runeberg -  Samlaren / Fyrtionde årgången. 1919 /
142

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142 Henry Olsson

i en bekant artikel i Upsala Correspondenten 1835 vände sig mot
den Almquistska esteticismen, inneslöt i sitt angrepp-äfven den
öfriga nyromantiken och tog sig af Atterboms nämnda uttalanden
anledning att sammanföra Hugo, Almquist och Atterbom på ett
sätt, som djupt kränkte den sistnämnde. Han drefs häraf att säga
ut sin mening om Hugo, och han gjorde det på ett för Almquist
mycket kännbart sätt, då han i sin recension af Signora Luna
insköt en fullständigt fördömande granskning af de af Almquist 1834
öfversatta företalen. Skiljaktigheten i åskådning framträdde ännu
en gång för Almquist, och denna torde väl som vanligt ha
framtvingat ett närmare öfvertänkande af de teoretiska grundvalarna
för olikheterna. Känslan af att intaga en mellanställning kommer
upprepade gånger till synes i Almquists bref från denna tid, och den
har tydligen också vållat en depression, som närmast tog sig
uttryck i att publiceringen af Törnros-skrifterna upphörde 1835.
Handskriften De Fundersamme m. fl. visar hans missnöje med
förhållandena i Sverige. I brefven1 förklarar han sig t. ex. 22 dec.
1834 ganska väl veta, att han är älskad hvarken af "Upsalienser
eller Stockholmienser (nemligen de s. k. liberale)". Han vill dock
hålla sig till de förra. Han kände framför allt behofvet att vara
ledare, att ha omkring sig ett parti och beundrande vänner, och då
Atterbom ämnar utge en särskild broschyr mot Hagberg, svarar han
entusiastiskt (31 mars 1835): "Hela ungdomen skulle vakna upp
om du här tog ett par hastiga, raska tag: och lita på mig, jag
skulle ej vara sen att följa. Här skulle åter kunna blifva ett lif i
Sverige." Hans stämningar under dessa tystnadens år framgå
också af ett bref den 20 dec. 1836, där han uttalar sig om sin
ensamhet: "I sjelfva verket är det likväl så, att för den ande, i hvars
djup något stort arbetar, är afsöndringen och dermed följande
con-centration en period, högst fruktbringande för framdeles arbeten.
Man blir först sorgsen, sedan sjelfständig, slutligen lycklig..."

I den franska akademiska afhandlingen från 1838 nämnas
Victor Hugo och Byron ganska kritiskt som skeptiker och realister
af en dyster och mörk lifssyn. Hvad han ibland saknat hos dem

1 Publicerade af Warburg i Samlaren 1903, s. 71 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1919/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free