Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Henry Olsson
ligt, att dessa äro influerade häraf. Han har varit djupt gripen af
tilldragelsen, och han har känt sig förorättad af det allmänna skvallret.
Stenhammars ofvan anförda bref visar, i hvilken riktning detta
gick, och att det florerade just vid konceptionen af Drottningens
Juvelsmycke — brefvet är dateradt den 5 februari 1834. Vänner
föllo ifrån, och hans yttre belägenhet blef osäker — det är öfver
hufvud samma läge, som varit bakgrunden till Henrika. Almquist
har ånyo diktat sig fri och gifvit sig själf i Tintomara. Men efter
allt att döma, har han äfven känt sig själf ha skuld till själfmordet
— någon grund bör väl också Blanches berättelse ha. Den gamla
själf analysen, problemet om hans naturs kyla har ånyo vaknat.
Till Atterbom skrifver han som svar å dennes recensioner
(Samlaren 1903, s. 85): "Jag hade skrifvit och tänkte skicka dig en
förklaring öfver åtskilligt, i synnerhet den gamla frågan om det
ironiska elementets förhållande till det öfriga i mina arbeten–––—,
men jag bryr mig icke om att skicka det; mycket inom mig är ett
mysterium för mig sjelf, ej underligt då, om det är det ännu mer för
andra." Situationen från Amorina med den döende modern
anklagande dottern för köld och oberördhet, återvänder här i
Drottningens Juvelsmycke (s. 256). Och det förtviflade i ställningen att
synas kall inför människors olyckor kommer klart till uttryck i
Tintomaras ord. "Om jag ej hade ett hjärta, så skulle det kosta
mig ingenting att se. — Om, om jag vore utan hjärta. — Hade
jag ej ett hjärta — o vore jag en tiger — såsom de alla kalla
mig — vore jag det verkligen — hur enkelt och lätt! — Nu är
jag ej en tiger tyvärr, och mig smärtar att se hvad jag ser. — I
ljugen, I ljugen, jag är ej en tiger!" Själfförsvaret i dessa
repliker l framstår bäst, om man jämför dem med själfanalysen i Sättet
att sluta Stycken: "Jag har känt personer, som stundom, när
känslan svallar högst i hjertat, förstummas genom sjelfva dess
öfvermätt, eller, om munnen talar, blott låta de likgiltigaste saker
höras, kanske rentaf skämt. Jag är likväl icke så starrblind, att
1 I samtalet mellan Frans och Angelika Rönnqvist i Baron Julius K.*
(första boken) uppdj^ker samma problem om Jagtslottskretsens »hårdhet,
vildhet, köld, sturskhet» (s. 29).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
