Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Henry Olsson
liga bildning; derföre är ock den af mig målade personen en hedning midt
upp i vårt christnade tidehvarf.
Tintomaras harmoniska fullkomlighet består således i den
saliga inre enheten med sig själf. Det är ett idylliskt lyckotillstånd,
hon representerar. Hennes klarhet och fullkomning ha icke vunnits
genom lidande och strid utan äro en följd af en estetisk andakt,
ett stilla stämningsrus, som känner sig oberoende af lifvets tragiska
konflikter. Psykologiskt intressant är, att en dylik kvietistisk
upphöjdhet öfver jordelifvets besvär och vedermödor får litterär
formgestaltning som en kontrast mot de disharmoniska lifsintrycken,
i det ögonblick då Almquist såg sin sociala ställning hotad, kände
en stor såväl yttre som inre osäkerhet. Inför lifvet i själens
innersta har yttervärlden blifvit betydelselös, dess konventionella
värden småaktiga. Hans lynnes rörlighet och spänstighet har åter
vaknat, hans själfständighetssträfvan och frihet från moraliska och
samhälleliga fördomar (hans "immoralism"). Det är denna stolta
"öfverlåtenhet" (Mig finner ingen, Ingen jag finner) som är patoset
i Tintomaras djupt personliga sång.
Det elastiska, oåtkomliga och vikande blir här, i Tintomaras
djurlikhet och hennes exotism till estetisk förtrollning med något
af det onåbaras fantastik. Det är det gåtfulla hos naturväsendet
med dess instinktiva utbrott och blixtlika reaktioner, som
härigenom fått sin pregnanta prononcering. I Svenska fattigdomens
betydelse har man en löpande psykologisk kommentar till
Tintomara-lynnet. Hos fiskar och fåglar finner Almquist ett drag af grace,
kvickhet, af det lifliga, karakteristiska undanvikande för föremål,
som tillkännagifver en inre fjäder, ett elastiskt lynne. Hästen
liknar fågeln och skyggar stundom blixtsnabbt till af lättretlighet
och begär att icke råka i för nära grannskap med något obehagligt eller
smärtsamt (kurs. här). Svenska lynnet har motsvarande
egenskaper. — Tintomara gör en snabb "kastning af halsen litet åt sidan
och en höjning af hjessan — en graciös gest, fullkomligt lik den
man ser en ung häst göra, som vid minsta läte hajar åt sidan.
Detta djur passar till liknelse här, emedan det i hvarje led har
ett underbart behag, i hvarje rörelse en finesse, mer utmärkt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
