Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. J. L. Almquist, Drottningens Juvelsmycke 171
Äfven romantisk spekulation uppställde som ideal den allsidiga
människan, hvilken genom fri och tvånglös utveckling af sitt väsen
motsvarade universums harmoniska helhet. Den betonade härvid
mera jämvikten mellan de individuella motsatserna än utplånandet
af dem. En andlig utjämning af könsmotsatserna ingick äfven i
dess harmoniideal, särskildt utveckladt af Schleiermacher i
"Katechismus der Vernunft für edle Frauen" och af Friedrich Schlegel.
I afhandlingen "Ueber die Diotima" i Berliner Monatsschrift 1795
söker den senare uppvisa, att Platon och stoikerna yrkade, "dass die
Weiblichkeit wie die Männlichkeit der höhern Menschlichheit
unter-geordnet seyn soll",1 ett ideal som verkligen uppnåtts i den attiska
tragediens högsta konst (ib. s. 119). I den i Athenäum 1799
publicerade, till Dorothea riktade uppsatsen "Ueber die Philosophie"
finner han bl. a., att könsolikheten i grunden blott är en ganska god
naturens inrättning, som man borde underordna förnuftet.2 Enligt
Lucinde, som likaledes kräfver "die Vollendung des Männlichen und
Weiblichen zur vollen ganzen Menschheitu ,3 uppnås denna rena
mänsklighet genom högsta graden af kärlek.
Den harmoniska, estetiska fullkomlighetsmänniskan i Schillers
och romantikens spekulation utgör förutsättningen för Tintomara.
Som mänsklighetsideal blir animal coeleste emellertid ett, naturligtvis
kvietistiskt betonadt, allmänt humanitetsideal, "coelest sentiment
och tillika ren natur", som Almquist uttrycker syntesen i Svenskt
Biografiskt Lexikon 1835. Den sköna själen i Schillers och
romantikens spekulation var ett ideal af aristokratisk karaktär, äfven om
t. ex. i ett ofvan citeradt uttalande af Schiller ansatser märkas i
annan riktning. För Almquist åter blir det liktydigt med humanitet
(Svea 1831), och utgångspunkten för en demokratisk utveckling. Det
är hans gamla rousseauanska åskådning, som här gör sig gällande.
När han sökte efter det omedvetenhetsideal, han framställt i
Tintomara, fann han det klarast realiseradt hos barn och ungdom samt
särskildt hos l§ndtbefolkningen — hans ideal blir bondflickan. I ett
1 Sämmtl. Werke (Wien 1822), IV, s. 112 f.
2 Pr os. Jugendschr. (Wien 1906), I, s. 321.
3 Lucinde. Ein Boman. I (Berlin 1799), s. 28 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
