Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, Kronologien i Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Olle Holmberg
långa jättemön Göa, som lägger sig ned i vattnet att sofva. "Hon
har krökt sig litet tillsammans, såsom man gör. Men jord och
gräs, omkring och ofvanom, hafva sällat sig om henne. Det är
landet som vi bo på."
Bland Almquists handskrifter finnas en del papper sammanförda
under rubriken Samlingar till Sviavigamal.1 Däribland är ett utkast
med titeln Ett af företalen till Sviavigamal. Det är en hastig och
klottrig och ofta ändrad nedskrift som möjligen själf är från
1830-talet, men vars författande det oaktadt måste anses vara tidigare.
Då den har sin betydelse inte bara för dateringen af Sviavigamal
utan också för kännedomen om öfriga här behandlade diktplaner af
Almquist, anföres den här i sin helhet:
0 Gud! hvad det är för en skillnad emellan-en forntida siare, som
sjungit eller skrifvit om de forntida händelserna, och en, som nu skrifver
historierna om dem. Han var närmare det han omtalade, stod i ringen af
det lif, dit de gamla sakerna hörde, och han sjelf ses af oss, som nu efteråt
höra honom, liksom en profet, den vi tro på, eller om vi ej i allt tro
honom, så anse vi dock, att han sjelf trodde på sagorna och derigenom strålar
helgedom och glädje omkring hans verk för våra ögon.
Likväl är det sant, att äfven en sådan forntida skald, som nu
förekommer oss så gammal, var ny de år han lefde, och det mesta af det han
sjöng eller omtalade låg långt, långt bakom honom i den hemliga tiden.
Jag lefver nu, men jag skrifver sjunger ock om mycket okändt, som
ligger långt bakom mig i den** dunkla tiden. Jag satt för mig sjelf och
tänkte på fädernas dagar och då feck jag se, djupt i mitt sinne, hurudana
de varit, ty jag tillhör dem. Jag satt vid Sjöstrand och såg taflor ur
forntiden, fast blicken hvilade leende på vågorna; jag satt i skönaste lund
och såg alla gamla händelser, såsom de händt, fast mitt öra tycktes lyssna
på fågelns sång. Så har jag gjort från min barndom; och så är jag en
siare. Jag har skrifvit upp det.
Det är lätt att se likheterna mellan denna inledning och en
del af Almquists skrifter 1824 och däromkring, framför allt Under
Hoppets Träd samt den nyss citerade inledningen till Aransis. Den
"siare", som talar i detta företal till Sviavigamal, är tydligen
1 Äfven för möjligheten att disponera dessa papper har jag att tacka
döe. Ruben G.son Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
