Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, Kronologien i Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Kronologien i Törnrosens Bok
manar där Richard att skapa ett motstycke till det stora persiska eposet
(Jagtslottet 1832, s. 22, 105), men Richard Furumo afböjer detta
under förklaring: "Ferdusi och jag äro alldeles icke storheter, som kunna
mätas med hvarandraK, liksom han också 1849 blygsamt undanber sig
jämförelsen med Ferdusi (imp.-okt.-uppl. II s. 291). Emellan dessa
båda årtal kan således knappast den Törnrosinledning ligga, där
Alm-quist-Furumo på fullt allvar gör anspråk på äran att kunna berätta
en Svensk Schahnameh. Tvärtom är det troligt, att han med Richard
Furumos ord i Jagtslottet velat där inskjuta en polemik just mot
sin egen tidigare inledning till Sviavigamal. Då denna passus i
Jagtslottet skrifvits, har han tydligen redan insett planens omöjlighet.
Det afgörande skälet för att placera hufvudmassan af
Sviavigamal bland 1820-talets alstring, är emellertid det stilistiska. Det
är detta, som förbjuder sagornas placering såväl bland de
lyriskromantiska skrifterna under Manhemsplanens, Murnis’ eller de
tidigaste Mythopoiesissagornas tid som bland 1830-talets ansatser till
en klar och direkt realism och bland 1840-talets hastigt och
schablonmässigt tillyxade romaner, under arbetet på hvilka Almquist
näppeligen skulle haft tid eller andlig kraft till en så pass
egenartad, utarbetad och påkostande komposition som denna. Stilen i
dessa sagor, som enligt den romantiska ironiens välkända recept
blandade burleska och högtidliga element om hvarandra till en
mycket bisarr effekt, i hvilken allvar och skämt skulle vara absolut
ett och därmed konstens absoluta frihet häfdas, liknar inte
mycket i Almquists produktion merf dock en del, och hela denna
del är från 1820-talet. Det är, som Lamm påpekat, Arctura och
Ormus och Ariman, därtill hufvudparten af Semiramis samt delar
af Cypressen och Hermitaget. Det finns i dessa skrifter godt om
realistiska element, men ännu ingen realistisk stil.
Verklighetsbilderna ha öfvervägande en karrikatyrisk och ironisk afsikt, tjäna
som kontrast mot de poetiska och romantiska ställena, hvilka under
ett föregående skede ensamma rått i stilen och under ett följande
inskränkas till ett minimum. Först då dessa poetiska prydnader
fallit bort eller bestämdt underordnats det hela, får realismen sitt
egenvärde; det är detta som i viss mån sker i Jagtslottet. I Svia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
