Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, Kronologien i Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronologien i Törnrosens Bok 199
sällsynt att höra Richard Furumo på allvar1 tala om Gud" och
detta gäller ännu om det tryckta Jagtslottet. I den nyss
omtalade Gianera möter man emellertid en varmt religiös berättelse
i Murnisstil, omgifven af en lika religiös ram och berättad af
Richard Fur um o själf, ehuru den sedermera i imperialoktavupplagan
(II, s. 250), betecknande nog, fått öfvertas af Frans Löwenstjerna.
Det är inte troligt, att denna Törnrosberättelse skulle ligga mellan
1828 och 1832 och således bryta konstansen i Richard Furumos
karaktär under dessa år, snarare är den, som också hela stilen
och karaktären gör troligt, tidigare och visar då på en mera
religiös form i den ursprungliga beskrifningen af Richard Furumo.
Äfven andra karaktärer än dennes torde ha förändrats mellan
det år Jagtslottet först författades och tryckåret. På ett bland
Almquists papper förvaradt, af annan hand afskrifvet utkast till en
Törnrosinledning, sedermera något omarbetad använd till Månsången,
talas det om Henrik såsom "denna gång språksammare än man
hittills varit van att höra". I Jagtslottet 1832 är däremot Henrik
den språksammaste af de yngre familjemedlemmarna, en värdig son
af Herr Hugo; den tyste är där Julianus, och dessa två figurer ha
sannolikt bytt namn. På samma manuskript talas det om den tid,
Henrik "varit hemifrån", det stämmer med hvad som i inledningen
till Hermitagefc (1833, s. 5) säges om Julianus, att han återkommit
från en resa.
En annan omarbetning gäller tant Eleonora. Det heter om
henne i Jagtlottet (s. 14) följande: "Tante Eleonora hade sina
teckningar utur den verkliga verlden; hon var ett fruntimmer, som ej
älskade att sväfva i afgrunden, hon hade anekdoter, till hälften
sanna, till hälften under framställandet utsmyckade, deruti alla
olycklige på slutet blefvo belåtne." Det är inte svårt att se,
hvarpå denna beskrifning syftar: på Fredrika Bremer och hennes
"Teckningar utur hvardagslifvet". Dessa hade visserligen börjat
utkomma redan 1828, men inte nått berömmelse förr än 1831 med
"Familjen H", som just är en "anekdot" af den beskrifna arten.
Så sent måste alltså detta inpass i Jagtslottet vara gjordt; att tant
1 Dessa två ord öfverstrukna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
