Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wallén, Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö 227
Astolf är icke förgäfves naturens älskling. De båda
elementarandarna fattas samtidigt af begäret att trycka en kyss på den sköne
ynglingens läppar, men i hastigheten stöta de mot hvarann så
häftigt, att de falla omkull öfver den sofvande.
Undinen
ond.
Hvad du är ovig!
ê
Dryaden
likaså.
Hvad du hade brådt!
Astolf uppvaknar: de springa förskräckta sin kos, dryaden in i
björken, Undinen ned i dammen.
Denna scen af sinnlig förtrollning och skälmskt behag återgår
karakteristiskt nog till Oehlenschläger, som är den af den
romantiska generationens skalder, som besitter den största figurskapande
kraften. Romantikens luftiga och vaga föreställningar utformas
under hans hand till massivt konkreta situationer och varelser af
kött och blod.
Så ha t. ex. "Biergpigerne" i följande Aladdinscen Steffens
naturfilosofiska läror om bergrikets dynamiska process att tacka
för sin tillvaro, fast de under den poetiske mästarens hand blifvit
varelser med sprudlande, lifsvarm charm. Oehlenschläger skildrar,
huru Aladdin i en berghåla öfverväldigats af sömn.
Tvende Biergpiger komme sagte snigende sig frem giennem en
Bierg-kløft, hver med sin Kerte i Haand; de heide sig hen över Aladdin, og
be-tragte ham.
Den første hvisJcende.
Seer du, min Søster! den deilige Dreng?
Den anden ligesaa.
Ak, hvo har redt ham den steenhaarde Seng?
Den første.
Hvilken Lyksalighed skienkes vört Bierg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
