Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wallén, Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 Erik Wallén
Den anden.
Deilig, som han, er ei Alf, eller Dverg.
Ben første.
See, hvor han blusser.
Den anden.
Ah, hvor han er smuk!
Den første.
Skiælver, og udstøder Sukke paa Suk!
De kysse ham.
Den anden.
Sødeste Kys!
Den første.
Nu, hvi est du saa bly?
Den anden.
Stille! han vaagner.
Den første.
Ak, sa maae vi flye.
De forsvinde.
Oehlenschläger förefaller vara mycket betagen af sin scen, ty
på ett annat ställe i skådespelet upprepas den i något varierad
form. Trött af jakten har Aladdin kastat sig ned vid en bäck, och
söfd af dess sorl somnar han in. Lympha, en undin iklädd blå
dräkt och med ett säf blomster i handen, blir varse ynglingen och
stannar för att betrakta honom, då hon störes af den tilltagsne
Zephyr, som söker röfva en kyss från hennes läppar. Under Lym-%
phas bullrande motstånd visar Aladdin tecken till att vakna, och
de båda naturväsendena få brådt med att försvinna.
Af dessa båda Oehlenschlägerska scener utgör Atterboms en
skicklig kontamination. Atterboms scen saknar visserligen
Oehlenschlägers Zephyr, men denna öfverdådiga gestalt har på andra
ställen lämnat starka spår efter sig. Atterboms framställning af
Zephyr som den muntert öfvermodige tjufpojken och skalkaktige ero-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
