Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Anton Blanck
lora balansen, utan att inför oron och olyckan mista ett uns av sin
vackra optimism. Tvärtom växer hon stark först i dessa oroliga
tider, hennes personlighet blir rikare, mänskligare och hennes skratt
mycket gladare. Hon behövde icke som Schiller fly undan
revolutionsdecenniets stormar för att kunna rädda sin harmoni. Den
var medfödd och blev endast rikare ju mer hon såg och lärde av
livet. Vid fyrtioårsåldern var hon färdig mästare.
I det följande skall det bliva ett huvudintresse att söka
studera hur fru Lenngren reagerade för och tillägnade sig det nya i
tiden, som ledde fram till romantikens genombrott, i vad form
allvaret tränger in i hennes dikt.
Till allvaret i fru Lenngrens dikt räknar jag i första rummet
dess realism. Sinnet för verkligheten är det centrala i hennes väsen
under blomstringstiden. Hon för det med sig i sin satir lika väl
som i sin idyll. Hon låter oss tydligt förstå hur kärleken till
verkligheten är hennes patos, när hon hånar fru Nordenflycht och ger
sin egen karakteristik i de klassiska orden
Och hon — är nästan aldrig borta.
Det är icke fråga om att icke fru Lenngrens konstnärliga
realism är både programmässig och tidsenlig. Den reagerar mot
omskrivningsretoriken och den menlöst bräkande idyllflepigheten, den
är nödvändig för hennes avsikt att ge en bild av sin alltmer
borgerliga samtid. Hon ställer sig resolut inför verkligheten. I viss
mån är hon även här lärjunge till Kellgren, som kunde "dra till"
ganska drastiskt, vare sig han, då det gällde ett polemiskt syfte
kallade Swedenborg "helt rätt och slätt — en fåne" eller det gällde
att göra en rolighet som i Dumbom. Men fru Lenngren är
målmedveten och konsekvent. Det finns icke tillstymmelse till retorik
i hennes stil, knappast en omskrivning; hon skyr det "granna", som
man ser av den lilla lustiga och för fru Lenngrens sätt att även
"dra till" betecknande parentesen i "Caricature", där det talas om
den gamla damens minspel och om
dess synliga bemödande
vid något större leende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
