Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Anton Blanck
Blås edra hundar så ska ni få Yin,
Änglar och Hjärtan och Bränvin och Buska;
Nu Valdthornen ruska;
Stå inte och fuska,
Men håll utom fenstret Valdthornet, dit Svin.
Bland allt det märkliga, som hör till vändpunkten mellan
80-och 90-tal, då fru Lenngren blev färdig, är också upplagan av
Fredmans epistlar 1790, tryckt av hennes svåger Åhlström (vilken
f. ö. satt musik till "Vauxhallen") och publicerad under skyddet
av hennes vän Kellgrens företal, den svenska kritikens oupphunna
mästerstycke. Bellman fick genom detta sin rang som en av
Parnassens väldige, och säkerligen har den förnyade bekantskapen med
Bellman, som hon haft känning av sedan sin tidigaste ungdom,
gjort ett mycket starkt intryck. Förnyelsen i fru Lenngrens dikt,
som visar sig på allvar först mot slutet av 1794 och början av
1795, men låter märka sig redan 1790 i en sak sådan som "Den
mödosamma verlden", denna förnyelse kommer främst ur hennes
verklighetsstudium, och mycket talar för att Bellman härvidlag
givit henne en stark stöt.
Bellmans Stockholm var icke fru Lenngrens. Bellmans stad
är 1770-talets, hennes 1790-talets, och däremellan ligger hela den
gustavianska tiden; Bellmans är bohêmens stad, hennes är i
huvudsak den mycket väl situerade borgerlighetens och byråkratiens. Och
dock känna vi igen oss, när vi komma från fru Lenngren till
Bellman. Det kan heller icke råda någon tvekan om att fru Lenngrens
suveränt säkra tecknarhand har den store målaren att tacka för
oändligt mycket av sin teknik. Både till motiv och stil är
nattbilden i "Anders och KöksCaisa" ganska bellmansk. Jeppe som
tutar tolv är en gammal bekant från Fredmans tid, ehuru han nu
på 90-talet, sedan vårdtornet på Brunkeberg rivits ner, fått flytta
till Klara kyrktorn. Stockholmsgränden är just den, som Bellman
först av alla sett:
Och mörk var natten, blåsten röt,
Mot väggen luckan smälde;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
