Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 25
ståndets revolution, dess innebörd och berättigande. Detta problem
tillspetsades i Sverige ytterligare genom de inre förhållandena,
Gustav III:s mord och den despotiska reuterholmska regimen,
säkerligen en av de mest nervfrestande som vi någonsin genomlevat.
Fru Lenngren hörde genom mannen till den lilla, intellektuellt så
överlägsna, girondistgruppen omkring Kellgren, och hela hennes
läggning gjorde henne i all hennes anonymitet och huslighet till dess
Mme Rolland. Den ljusa, förtröstansfulla optimismen hos Kellgren,
som grät "som ett barn — som en man" vid underrättelsen om de
första revolutionsveckornas stora segrar för frihet och förnuft, var
också hennes. Upplysningen sådan den fattades av Kellgren och
Rosenstein — Hans Järta har på gamla dagar fint anmärkt, att den
var vad man på en nyare tids språk kallade kulturen — var
hennes hjärtesak, och hon hörde till dem som trodde på "dess lika
stridande kraft mot Sjelfswåld och Synwillor, som mot Tyranni och
Okunnighet" (Kellgren i ingressen till Carl Lenngrens aktionerade
recension av "Om upplysningen", StP. 1793, 26 juli). Hon hade
samma egenskaper som Kellgren tillskriver sin vän Rosenstein:
"denna upphöjning öfwer fördomar och alla låga och små passioner;
denna ständigt framlysande kärlek för människjorne, för
Fäderneslandet, för ordning, Iag, lugn; detta Taciti sine ira et studio: med
et ord, dessa Hjertats och Caracterens egenskaper, som, ej mindre
än Förståndets tilhöra begreppet af en sann Philosoph1’. Denna
oförfärade, varmhjärtade idealism, för vilken friheten var allt
samhällslivs väsen och som icke, likt Thorilds, ryggade tillbaka i sin
tro på friheten vid vad terreuren uppenbarade av mänsklig råhet
och oförnuft, den utgör grunden i hennes människouppfattning, när
hon skapar sina mest harmoniska konstverk. Men idealismen
balanseras också, som vi veta, alltid på det mästerligaste sätt av
hennes kunskap även om medmänniskornas "låga och små
passioner". Fru Lenngren var ju icke någon menlös natur. Ett av
hennes få direkta uttalanden om revolutionstidens problem äro de
inledande raderna till "Den glade sansculotten", som i sin helhet
ger så mycket av hennes egen människoälskande, muntra livsfilosofi.
Hon börjar emellertid dikten med några kallt ironiska ord om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
