Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Anton Blanck
tidens bolsjevism, som ännu i våra dagar ha något av den aktuella
replikens snärtkraft:
Det hände i Paris, förstås uti de dar,
Då detta folk ännu så högst olyckligt var
At äga Ordning, Kung, och Mänsklighet och Lagar
Och bära en Bastille, Mat, Husfred, samt hvad mer
Af dylikt lappristyg, som hvar en lätt af er,
I gode läsare, mins grant om han behagar.
Fru Lenngren är emellertid även i denna kosmopolitismens och
förnuftsfilosofiens tid aldrig ett ögonblick den abstrakte didaktikern.
Hennes inlägg i debatterna när "hela Europa tvistar och skrifver"1
äro konkreta, levande mänskliga gestalter, och hennes tidsbilder
med politisk innebörd äro icke blott utomordentligt svenska i
karakterisering; de stå i ett mycket omedelbart förhållande till det
dagliga livet, samhället här hemma; hon är ständigt aktuell, alltid
också en god journalist i sin konst och fyller den geniale
karikatyrtecknarens för både huvud och hjärta så viktiga kall.
De franska revolutionsidéerna, "jakobinismen", hade i Sverige
huvudsakligen till effekt, att den gamla ståndsstriden från
frihetstiden och Gustav III:s dagar tog ny fart och strängt taget kom in
i sitt definitiva skede. "Jakobinismen" blev en borgerlig rörelse,
icke minst bland de orepresenterade, såsom Värmlands bruksägare.
När Thorild stod under åtal för sitt radikala och demokratiska
angrepp på ståndssamhället, var det "en välklädd hop" som
demonstrerade utanför hovrätten, och hur spänningen mellan adel och
ofrälse tog sig ut i vardagslag får man en livlig och kvick bild
av, om man läser den skildring av det bekanta "ebelska upproret"
några dagar senare, som vi ha från Ulric Francs hand i ett brev
till Armfelt:
»Fredagen den 4 Januari (1793) om aftonen utgår Capitainen vid Götha
Gardet De Frese på så kallad MorJcullsjaJct, Hornsgatan uppföre. En
Jägare har gärna jagthundar. De Frese lät tvänne af sina soldater gå förut.
De råkade på ett godt ställe, ge anvisningen åt deras Capitaine och denne
1 Rosenstein i företalet till Om Upplysningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
