Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Anton Blanck
tryck av skramlande benrangel; hon hånas ut, visserligen också
för "dum högfärd", men först och främst för sin enfald att vilja
synas ung och skön. Och fru Lenngren ger till slut "Kärngen den
och den" — och skrattar.
Helt annorlunda är "Kärngen" behandlad i "Portraiterna".
Visserligen kommer själva poängen i dikten när den enfaldiga
Susanna icke förmår igenkänna den skinntorra grevliga änkan som
originalet till det ståtliga ungdomsporträttet och sålunda ger
hennes kvinnliga fåfänga en dödsstöt, men huvudintresset i dikten
knyter sig dock till gummans långa predikan om anorna. Fröet
till denna lysande retrospektiva vy över svensk ancien régime
fanns i "Caricature". Den goda tanten, "af gammal börd och
gamla gicktpassioner", som sitter där med diamanterna mellan
gikt-knölarne och med
––––––de ägta pärlorne
Förskaffade från Orienten
Af hennes salig man den fromma Presidenten
År Sjuttonhundra femtitre
är en personlig symbol för en hel tradition, som håller på att gå i
graven och därför också fått så mycket av förgängelsens
anskrämligaste förebud i sin ännu trots tandlösheten leende och jollrande
apparition. "Portraiternes" grevliga änkenåd, som dricker fläderte
och har ben som spå väder, är icke så nålskarpt ritad, men det
kommer till ett nytt betecknande drag: hon sitter i ett
gammalt slott på landet, "et arf af gamla Fäder", i sin stora
gyllen-läderstapetserade sal, övergiven och ensam. Hon är på detta sätt
ännu bättre socialt karakteriserad genom det lilla feodala inslaget
i miljöbilden. Hon är kanske inte fullt så nära förgängelsen som
sin syster presidentskan, men i stället är hon, representanten för
den gångna tiden, isolerad och glömd ända därhän, att hon måste
ta upp sin fina grande-dame-konversation med den "dumma
flundran" Susanna, som gapar enfaldigt inför all den aristokratiska
härligheten. Sen kommer hela den kända genealogien, så innerligen
elakt tillspetsad av ett borgerligt spjuvergemyt. Där ha vi presi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
