- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 1. 1920 /
40

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 Anton Blanck

veka form. Det är när hon tecknar den unga flickan, ingenuen,
som under 90-talet iögonenfallande ofta är föremål för hennes
intresse. Pinnes månne icke också här en särskilt stark personlig
känsla som förklarar mycket. Fru Lenngren fick själv aldrig
någon dotter. Äro icke alla dessa flickgestalter, Betti inbegripen,
drömgestalter från "många längtans år"? "Till min kära dotter
—-ifall jag hade någon". Skämtet i den rubriken har säkerligen
en djupt melankolisk underton, förklarlig delvis även genom sorgen
över fosterdotterns obotliga sjukdom. Det kanske också kan vara
tillåtet att bakom dikternas flickgestalter se dennas drag. Hennes
ålder passar i varje fall in på huvudgruppen av dessa dikter, som
datera från 1796 och däromkring.

Första gången borgerlighetens unga flicka, oskyldig, trohjärtad,
glad, men fri från hovens och herderomanernas medvetna, föga
oskuldsfulla koketteri, träder in i fru Lenngrens dikt är i "Til
Sophie på hennes födelsedag", som trycktes i StockholmsPosten
28 juli 1792, straxt före Kellgrens egen översättning av Baggesens
"Lydia". Måhända hade detta arrangemang av redaktionen någon
särskild innebörd; i varje fall ligger det en fingervisning i
sammanställningen. Sophie är en ung grace likaväl som Lydia. Båda
dessa flickgestalter — Baggesen-Kellgrens i högre grad — äro trots
all sin ungdomliga, luftiga lätthet och fägring även
personifikationer av ett filosofiskt begrepp, Shaftesburys och de skotska
moralfilosofernas "moral grace", Schillers "Anmuth". "Lydia" har ännu
tillräckligt mycket kvar av klassisk och mytologisk stil för att vi
ögonblickligen skola inse sammanhanget. Hos fru Lenngren har
den unga flickan fått så mycket av en vanlig enkel svensk flickas
drag och utstyrsel, att vi måste besinna oss och komma ihåg att
den unga kvinnan i århundradets borgerliga familjeroman — som
betytt så mycket för fru Lenngren — på samma gång hon är
realistiskt skildrad och insatt i sin rätta omgivning, rör sig och
svävar fram med gratiens lätthet och omedelbara behag. Vi behöva
endast ett ögonblick tänka på Julie, Virginie, Lotte eller
Gold-smiths Sophia. Det är nästan samma alltför eteriska, alltför veka,
alltför "söta" flickideal, som inom svensk litteratur får sin glanstid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1920/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free