Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Anton Blanck
liga liv, men där finnas också elementen till en halvt karolinsk
romantik, Gamla Lustig, "Husets vän, Soldat af roten", som
Finska Fejden minde på,
och framför allt "husbondfar" själv, som plötsligt reser sig, knackar
pipan mot spisen, går till den stora bibeln och tar fram almanackan.
Han har kommit ihåg, att det är kungens födelsedag:
Lät oss be til Gud för Kungen;
Det hans dyra högtid är!
Kungars Kung, som allt förmår
Gif hans ungdom mod och lycka,
ropar han, och sedan komma alla hushållets medlemmar med sina
välgångsönskningar, individuella och karakteriserande. Gumman
önskar, att han skall skydda Iag och rätt för.de ringa. Lustig har
i Stockholm sett sin kung i spetsen "för de flinka blåa gossar":
Han är rask som han är ung,
Karl XII upp i dagen tydligen. "Doter Karin" önskar honom "en
kärlig kunglig Brud" — efter den uppslagna förlovningen och
sommarens misslyckade expedition till Petersburg. Allas röst förenas
till sist, vackert och fromt som i kyrkan, i en välgångsönskan för
"Gustaph Adolph, Sveriges tröst", och så kommer fru Lenngren
med sin sens-moral: Låt de stora fira kungen med kanoner, stoj
och dån, men
Då Palatset uplyst står,
Glindrande i lustbarheten
Blott en suck. från kojan går;
Högre dock än fröjd-raketen
Detta tysta offer når.
Samma vackra religiöst-demokratiska känsla för de små
således som i "Slottet och Kojan" och framförd med en så hjärtefrom
älskvärdhet, att man känner sig skamsen över att vilja söka någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
