Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 51
undermening. Men jag tror icke, att jag säger för mycket, om jag
vågar påstå, att fru Lenngren dock, när hon gjorde denna lilla
lantliga och äkta idyll, också hade en lättförklarlig avsikt att
"lägga an" en smula på den unge monarken och uppmuntra han?
folkliga tendenser. Hans kärlek till enkla seder voro väl kända,
och fru Lenngren har säkerligen, när hon gör sin hyllning så
utsökt enkel och spontan, velat tala ur hjärtat på den som själv vid
aderton år sökte få bukt på lyx och överflöd, som några veckor
senare förbjöd dyrbara julklappar i sitt hov och snart i sin
sparta-nism klädde sig själv i Karl Xll:s-dräkten. Gustav IV Adolf var
också säkerligen glad att på detta vis bli hyllad av sina enkla
undersåtar. Under reuterholmska tiden hade man på högsta ort
framhållit landsbygden som mönstret för stadsborna, som skulle
reformeras med överflödsförordningar och förbud. 1794 års
överflödsförordning har en mycket välskriven ingress, som i själva
verket är den bästa kommentar till fru Lenngrens dikt och dess syften.
Jag kan icke neka mig nöjet att här återgiva detta för vår
praktiska svenska rousseauism typiska dokument:
Öfwertygade at det onda, hwaröfwer Wi klage, icke har sin grund i
Nationens werkeliga lynne, utan i en flygtig förwillelse, den tid och
omständigheter förorsakat, kunne Wi ej lemna rum för den tankan, at det Folk,
som, altid wärdigt des Göthiska ursprung, funnits i farans stund willigt at
uppoffra lif och blod för Fäderneslandet, skulle draga i betänkande, at, för
des bestånd, upoffra några fåfängans och weklighetens inbillade behof. Wi
bore ej föreställa Oss, at detta Folk, så widtfrägdadt för des ädla och
manliga alfwarsamhet, skulle framhärdeligen wilja låta sig öfwerwäldigas af
utländska Moder, och af dem föras från de rena och oförfalskade Seder,
som stadgat Ware Förfäders ära och lycksalighet. Wi styrkas så mycket
mera uti denna öfwertygelse genom de hedrande wedermälen af Nationens
urgamla böjelse til tarfweligit, sparsamt och ärbart lefnadssätt, som Wi,
med Nådigste wälbehag, igenkändt uti de fleste ifrån Landsorterne redan
inkomne Sokne-Föreningar, och förwänte at den nyttiga täflan, detta Wår
trogne Allmoges berömlige efterdöme lärer werka, at upmuntra samtelige
Rikets Inbyggare til at otwungit främja den allmänna wälfärden . . . icke
må stadna blott hos den Menige Allmogen ete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
