Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 57
gården". Den 16 september möter oss "En blick på Grafven".
Warburg har framkastat tanken, att dessa dikter, som äro så
isolerade i fru Lenngrens produktion, tillkommit under intryck av en
personlig sorg. Genom ett brev av den 16 oktober 1797 från henne
till brorsdottern Lisa Maja Malmstedt få vi för en gångs skull en
liten upplysning om hennes privatliv. Hon är djupt upprörd över
de olyckliga förhållandena i fädernehemmet. "Min lilla Jeannas
fortfarande sjukdom bedröfvar mig altid", skriver hon också
(Vitterhets-samf. uppl. II, 462). Jeanna var den äldre brorsdottern, som fru
Lenngren tagit till sig för att uppfostra som eget barn. Hon hade vid
denna tid blivit obotligt sinnessjuk, som vi veta genom Franzén, vilken
tillägger: "Minnet af den olyckliga stod sedan alltid som en mörk
skugga i Fru Lenngrens glada åsigt af lifvet" (Sv. Akad. Handl,
fr. 1796, d. VIII, s. 352). Hur starkt detta intryck varit, ha vi inga
möjligheter att se. I varje fall har hennes sorg blivit djupare och
personligare i "En blick på Grafven" än i "Kyrkogården". I den
senare, som har kända litterära motsvarigheter — Silverstolpe
översatte samtidigt Grays "Elegy" — går hon lugn över de dödas
vilorum:
Utan bäfvan, utan smärta
Ser jag dödens strödda spår.
Men i den förra dikten är det tanken på dödens smärta, som
pinar henne, och hon talar som om hon bar på en gammal sorg:
Snart döden skäl det öga sluta
Som länge sorgens tårar göt.
Vi få likväl icke förglömma, att en vecka senare
Stockholms-Posten införde hennes glatt hånfulla "Den elaka drömmen" och
inom kort två sådana komiska studier som den geniala "Toaletten"
och "Mirza". Trots vanskligheten att nalkas ett sådant problem,
skulle jag vilja framkasta den möjligheten att fru Lenngren egentligen
vid denna ålder var relativt litet mottaglig för dessa smärtsamma
intryck. Hon hade redan lidit många förluster, och jag kan icke fria
mig från intrycket, att det trots all hjärtevärmen också fanns på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
