Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Lenngren 63
Den personliga erfarenhet och känsla, som låg bakom de
omdebatterade strofer, där hon desavouerade sin ungdoms frejdiga
emancipationsidéer, möttes emellertid enligt min mening av
filoso-fiskt-litterära idéer, som väl stämma samman med hela hennes
läggning. Vad jag tillåtit mig att kalla rousseauismen hos fru
Lenngren täcker ju ingalunda allt eller ens allt det centrala hos
Genëve-filosofen. Fru Lenngren har föga av hans politiska radikalism,
ingenting av hans dyrkan av passionen eller av hans romantiska
sensibilitet. Rosensteins väninna med det goda, klara förståndet
borde ju icke heller kunna misstänkas för någon rousseauansk
upplysningsfientlighet. Och likväl äro nog dessa omdebatterade strofer
i viss mån även de ett eko av Rousseaus kulturkritik och
anti-intellektualism. Jag tror att vi här stå inför ett av de många fall,
då Rousseau hjälper till att driva en människa tillbaka till
traditionerna. Fru Lenngren älskade "äran af at vara qvinna", och det
fanns starka personliga, inre och yttre krafter, som bestämde
hennes ställningstagande. Hon vill vara kvinna helt och fullt av
personlig övertygelse, hon har gjort sitt "rön" om faran av att vara
en lärd i stubb, men hon finner ett stod för sin kärlek till den
traditionella kvinnligheten, till kvinnan som hemvarelsen, just i det
ideal av kvinna, som Rousseau tecknar i "Emile" och i skildringen
av Julies husliga liv i "La nouvelie Heloise". Hon accepterar
icke så litet till och med av den rousseauanska upplysningskritiken
– för kvinnan, som hon vill bevara i ett åtminstone relativt
intellektuellt oskyldighetstillstånd. Hon kunde finna Rousseaus som
alltid expressivt formulerade tankar om kvinnans förhållande till
den intellektuella kulturen, när han i "Emile" ger sina föreskrifter
för idealflickan Sophies uppfostran och far ut ifråga om damernas
litterära försök: "Toute cette charlatanerie est indigne d’une
hon-nête femme. Quand elie aurait de vrais talents, sa pretention les
avilirait. Sa dignité est d’etre ignorée, sa gloire est dans
l’estime de son mari; ses plaisirs sont dans le bonheur de sa
fa-mille. Lecteur, je m’en rapporte à vous-même; soyez de bonne foi:
lequel vous donne meilleure opinion d’une emme en entrant dans
sa chambre, lequel vous la fait aborder avec pius de respect, de la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
