- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 1. 1920 /
65

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Lenngren 65

koncentrera hela hans långa skildring bättre än med fru Lenngrens
ord om den värdiga modern och makan:

Se ordning, mildhet, treflighet,
Med blomster hennes fotspår hölja,
Och heder, kärlek, tacksamhet
Dess lefnad och dess minne följa.

Fru Lenngren konkurrerar icke med Rousseau i hans
omständliga husliga realism. Hon nöjer sig med några lätta
impressionistiska antydningar, som ännu bättre ge det borgerliga hem, där
hon med vardagsspråkets naturliga tonfall talar kvinnlig visdoms
ord till sin dotter. Det är nog med ett par rader som dessa:

Blif vid din bågsöm, dina band,
Stick af dit mönster emot rutan.

Även den resignerade och ångrande Julies så stillsamt och
vackert framförda mening om att inför hemmets stora uppgift
frågan om passionernas rätt blir liten, har troligen fått ett
humoristiskt eko hos fru Lenngren i de så förkättrade orden:

Den maka som dig blir beskärd
(Märk denna stora hemligheten!)
Var huld, om han är huldhet vard,
Om ej — så var det i förtreten.

Jag tror att de böra ses mot bakgrunden av Julies ord om
nödvändigheten av kärlek inom äktenskapet: "Mon ami, c’est une
erreur; Thonnêteté, la vertu, de certaines convenances, moins de
conditions et d’age que de caractêres et d’humeurs, suffissent entré
deux époux; ce qui n’empeche point qu’il ne résulte de cette union un
attachement três-tendre, qui, pour n’etre pas précisement de F amour
n’en est pas moins doux et n’en est que pius durable" (III: 20).
Klarare än på något annat ställe i dikten framträder dess
rousseauiserande grundtendens i de strofer, där fru Lenngren efter
att ha avfärdat den löjliga lärdomskvinnan målar hennes ljuva
kontrast, hemmets själ och skyddsande:

5 — 2iioo. Samlaren 1920.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1920/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free