Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, Några motiv i Amorina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Olle Holmberg
Amorina, att de båda författarna måste antas inte endast lia haft
samma verklighetsintryck att bygga på, utan också ha varit direkt
beroende av varandra. Det var C. F. Dahlgrens "Rosenfesten. Ett
Phantasispel i Tre Akter", tryckt i sommarhäftet 1822 av Opoetisk
Calender för Poetiskt Folk.
Rosenfesten är på det hela taget ett uppkok på A Midsummer
Night’s Dream och Sanct Hansaften-Spil med starka inslag av
Bellman i detaljerna. Vad Dahlgren åsyftade att stinga med satiren
gjorde han ingen hemlighet av, och det har heller inte varit fördolt
för eftervärlden1: det var ett av en i Stockholm bosatt fransman
vid namn Louis Paban d. ä. framlagt och ivrigt förordat förslag
om att på den svenska landsbygden införa en motsvarighet till en
på ett ställe i Frankrike årligen förekommande folkfest till dygdens
pris, den s. k. Fete de la Röse, som gick ut på att med en
rosenkrans offentligen hedra den blygsammaste och flitigaste flickan i en
trakt. Någon orden är det i detta sammanhang inte tal om, ehuru
dygdedekorationerna såväl enligt Pabans förslag som i Dahlgrens
lustspel utdelas av ett konsilium av honoratiores i socknen, men
detaljer visa, att Almquist fått sin ordensidé genom att, antingen
avsiktligt eller av bristande kännedom om förhållandena,
sammansmälta Pabans i sedeförbättrande syfte framlagda förslag till den
s. k. Rosenfesten med en likaledes av honom bildad välgörande
förening eller orden, den i början av år 1816 stadfästa De
nödlidandes vänner.
Louis Paban gjorde sig känd i det nya fosterland, där han efter
franska revolutionens stormar hade hamnat, inte endast genom sitt
dygdesvärmeri och sina filantropiska företag utan också som
föreståndare för en guterad fransk språkpension för unga flickor ur
stockholmssocieteten och inte minst för alla de broschyrer och
böcker, han utgav till sina planers främjande. För stiftandet av
sitt stora välgörenhetssällskap redogjorde han i lätt beslöjade
ordalag i en liten fransk roman, som utkom 1815 i Stockholm under
titeln "Cygnius le riche et le pauvre Gaulois*. Den sönderfaller i
1 Se Carl Fredrik Dahlgren, Samlade skrifter I, Stockholm 1875,
anmärkningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
