Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, Några motiv i Amorina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några motiv i Amorina 85
grenska äro humoristiska tirader sådana som denna av Rudman
Falkenburg (Àm. II: 4): "Ach den der Hjertungen, Prestungen,
Flickungen: på dig vill jag tänka, du mina tankars silfverkälla: du
ömma, du goda, du feminina Ting; du fylliga, finskinniga, aptitliga
gestalt." En scen längre fram i Amorina (Andra Tidens 13:e tavla),
som skildrar Henrikas tidiga morgonbad i Edsviken, verkar
fullständigt som en kliché ur Dahlgrens "Skönhetslinjer tecknade på
en klippa nära Brunnsvikens strand, vid åsynen af en englaskön,
badande Flicka" (i Mollbergs epistlar).
Frånser man tills vidare, hur mycket av dessa likheter mellan
Almquist och C. F. Dahlgren, som får betraktas som arv från
gemensam förebild, så ha beröringspunkterna mellan de båda
författarna sin förklaring i den liknande ställning de intogo i sitt lands
litterära liv vid denna tid. Ingendera av dem hade en gnista av
Tegnérs klassicism eller Geijers götiska pondus, men inte heller i
den vittra miljö, de stodo närmast, fosforismens, kunde de någonsin
helt växa in, och trots energiska försök från bäggedera, Dahlgren
i sin ungdomslyrik, Almquist t. ex. i sina nyromantiska sagor,
Guldfogel i Paradis och Rosaura, där han enligt kritikens
förmenande framträdde som "en verkligen potentierad Atterbom",1 finns
det till slut alltid något, som skiljer dem från det nyromantiska
högkvarteret i trängre mening. Tillsammans med Livijn, också han
från början en nyromantisk epigon, konstituera sig i viss mån
Almquist och Dahlgren till ett litterärt parti för sig i dessa års
svenska vitterhet, då de gemensamt utgåvo Opoetisk Calender till
skillnad från Atterboms Poetiska, men klarare än i Almquists
bidrag till denna framträda i den samtidiga Amorina de drag, som
förenade honom med de båda förnämsta av hans medredaktörer.
Likheterna mellan Amorina och Dahlgrens skrifter, framför allt
Rosenfesten, äro ovan visade, och vad Livijns förnämsta verk,
Spader Därne, beträffar, har den kanske, vad Warburg delvis
påpekat (III. sv. litt.-hist. III, s. 353), i hela sin oanalyserbart
blandade stämning mera intim likhet än någon annan svensk bok med
det bisarra element i Amorina, som åtminstone för samtiden fram-
1 Argus 1822, s. 320.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
