Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg, Några motiv i Amorina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några motiv i Amorina 89
man Falkenburgs sjukdom äro flera drag identiska med Schoppes i
Titan.1 Båda ha blivit vansinniga av fruktan för att bli det,
vartill en spådom hänvisat dem, hos båda tar sig vanvettet uttryck
bl. a. i en personlighetsklyvning, vari de se på sig själva som
främmande personer, hos båda spelar slutligen in i deras
sinnestillstånd samvetskvalen för ett mord, som de inte ens äro säkra på
att ha begått. Lägger man härtill, att Amorina är indelad i
"Tider", liksom Titan i perioder, närmare bestämt uJobelperioden",
samt en viss bildlikhet i en detalj (då Johannes i Tredje Tidens
8:e tavla stöter Rudman i marken för att få pengar av honom,
förklarar han: "Du sjelf är min prägel. Jag stöter dig i jorden, och
då gör du mynt åt mig"; Schoppe i l:a^cykeln av Titan förklarar
om sin lärjunge Albano: "ich bin die Rändelmaschine und der
Prägstock, der ihn münzt"), så äro de väsentliga skälen anförda för
den av flera författare förfäktade åsikten om en likhet mellan
Amorina och Jean Pauls mest lästa verk.2 Också i avseende på
inflytandet från denne romanförfattare bestyrker således denna tids
Almquist sin släktskap med inhemska diktare sådana som C. F.
Dahlgren och Clas Livijn.
Emellertid var det icke allt för länge Almquist stannade i den
krets av Jean Paulianer, som i Opoetisk Calender hade sitt officiella
organ, och med de djupast liggande dragen i Amorina, Henrikas
extatiska hinsidestro och de moraliska problemens tvedräkt i
Johannesgestalten, hade hans kamrater ingen beröring. Det är också
med ett mycket klart medvetande av sin egen naturs djupare och
mera splittrade läggning, som Almquist en gång teoretiskt tar
ställning till den av de båda nämnda författarna, som han i
umgänget stod närmast och litterärt mest beundrade, Dahlgren. Utom
i ett brev från den 27 april 1825, där han nämner honom som den
1 Detta gäller också, som Mortensen påpekat (Clas Livijn, s. 805), Zacbäus
Schenander i Spader Därne; Livijn bar emellertid vida mera osjälvständigt
än Almquist kopierat förebilden.
2 Ännu på äldre dagar, i Amalia Hillner, har Almquist erinrat sig sin
ungdomslektyr av Jean Paul. Motivet om mannen som låtsas dö för att
undkomma sin hustru är i denna roman format efter ett liknande i Jean Pauls
Siebenkäs. Även dubbelkärleken i Almquists roman återfinnes delvis hos
förebilden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
