Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Agne Beijer
dyker hans namn upp redan fr. o. m. 1769, då han begynte
dedicera latinska tal och italienska odén om vartannat till tyska furstar
och prinsessor, väl i hopp om fastare engagemang hos någon av
dem, och att han också besökt flera hov bekräftas av Buonomini
Algarottis uppgifter. En längre tid vistades han i Berlin i och för
redigerandet av en fransk upplaga av Algarottis skrifter. Att han
därunder trädde i förbindelse med Fredrik II är väl sannolikt — han
har skrivit flera smådikter till olika medlemmar av dennes familj —
ehuru han ingenstädes, såvitt jag kunnat finna, omnämnes i dennes
tryckta brevväxling. 1770 utkom i Berlin en liten samling
tillfällighetsdikter av hans hand,1 var och en försedd med översättning
antingen till tyska eller franska, en av dem t. o. m. två olika
franska översättningar. Det lilla häftet fann många beundrare och
fick bl. a. en ytterst lovordande recension i Journal encyclopédique
(1771, T. IV p. 75), vars författare dock icke når upp till samma grad
av entusiasm som J. Wegelin, hans tyske översättare, vilken i ena
ögonblicket kallar honom en poesiens Michelangelo och i det andra
dess Correggio. Det för oss icke minst intressanta med boken är
att den visar oss, i vilket kotteri Michelessi denna tid hört hemma.
Det mest bekanta och signifikativa namnet bland hans vänner var
Sulzer, den tysk-schweiziske estetikern, vilken han tillägnat några
latinska disticha. En annan var den ovannämnde Jacob Wegelin
(† 1796), professor i historia och liksom alla inom kretsen medlem
av TAcadémie Royale de Berlin och flitig medarbetare i dess
Mé-moires. Han var i synnerhet intresserad av historiefilosofiska frågor
och har bl. a. i en studie "Sur Tärt psychologique de Tacite" givit
sig på ett ämne, som med rätta mycket intresserade samtiden. Vidare
hörde dit J.-B. Mérian, död 1807 efter att i över 50 år ha tillhört
akademien; han var en av dess mest betrodda medlemmar och länge
dess sekreterare; hans uppsatser i handlingarna (46 nr) röra
huvudsakligen teoretiskt-filosofiska problem. Slutligen kan nämnas
Die-donné Thiébault († 1807), infödd fransman (Mérian var schweizare)
och författare på det grammatiskt-stilistiska området.2
1 Poesies de M. L’abbé Michelessi. Berlin 1770.
2 Om dessa se Allg. Deutsche Biogr.; Denina, La Prusse Littéraire sons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
