Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbé Domenico Michelessi 115
Algarottibiografi, och de synpunkter han där anlägger äro alltför
karakteristiska för honom själv för att icke anföras. Han skriver bl. a.:
— — — non tocca ad alcune antiche locuzione di Dante di adattarsi alle
delicate orecchie del nostro seculo, ma tocca a noi di trasferirci con cri-
tico giudizio a que’ tempi–––adoperando quelle forti, nobili, e metaforiche
[voci], colle quali quel vivissimo imaginatore, e pittore artefizioso delia
natura, e motore efficace dello sdegno, delia compassione, e di tutti gli
affetti del cuore umano, lirico sublime nelle descrizioni, e, nelle lodi, e
potente tragico neil orrore, e flebile elegiaco ne’ dolori, colorö agli occhi i luoghi,
i tempi, le persone, e le passioni degli uomini in guisa, che Michelangelo
pittore divino potê trarre disegni di pittura . . . dalle immagini contenute
nel libro di Dante, e delinearvi a penna nel margine un numero di nudi
bellissimi, e in attitudine maravigliose, ctie il piü dello elogio, che far si
possa dello stilo d’un poema da elli intende Voperazione delia poesia.
Men närmast var det emellertid för en strängare och linjerenare
klassicism, som Gasparo Gozzi och hans vänner arbetade; efter
vanligheten i Italien voro de sammanslutna till en akademi, I
Gra-nelleschi, vilken bildar en av de många upptakterna till
nyklassi-cismen i mera egentlig mening. De direktiv, som här angåvos, hade
Michelessi alla förutsättningar att fullfölja; hans enastående
språkbegåvning gjorde inträngandet i de gamla texterna till en lek för
honom, och hans livliga fantasi gav omedelbar konkretion åt vad
han läste. Någon doktrinär utformning fingo visserligen aldrig dessa
idéer för honom, han var alldeles ingen systembyggare till sin
läggning. De antika skalderna ha helt enkelt gått honom i blodet,
och vad han lärt av dem tillämpar han praktiskt och långtifrån
med någon genomförd konsekvens i sina egna dikter, med många
återfall i manierism och barock. Som sådant skulle man kanske
vilja rubricera hans alltför rikliga bruk ay mytologiska och
allegoriska figurer, ett drag som dock även den senare nyklassicismen
har gemensamt med barocken; därvidlag måste man ihågkomma att
det i stilhänseende avgörande icke är själva den allegoriska
apparaten i och för sig, utan skapnaden av de visuella bilder den avser
att suggerera hos läsaren, något som icke alltid historiskt kan gripas
endast genom textläsning. Vad som däremot är mera avgjort
störande, är den alltför tydligt personliga syftning panegyriken ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
