Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Agne Beijer
Det är Gustav III:s drömmar om en patriotisk nationell
dramatik, som vi här finna förenade med krav på tragediens förnyelse
efter andra ideal än de snävt fransk-klassiska, tendenser, som vid
denna tid började göra sig allt starkare gällande ute i Europa.1
Namn som Shakespeare och Sophokles börja åberopas allt
oftare, även av dem som eljest icke kände mer av dem än endast
namnet — de ha blivit symboler för en större och mera patetisk
stil. Michelessi har hedern av att vara den förste som gett klart
uttryck åt dessa idéer hos oss, och när t. ex. Höpken 1773 — i
samma brev där han förut prisat Michelessis goda omdöme — gör
utfall mot den frivola efter-dalinska smaken inom Vitterhetsakademien
och jämte de största fransmännen uppställer Shakespeare och Milton
som förebildliga,2 så är denna tidiga och sannolikt platonska kärlek
till de stora engelsmännen säkerligen en frukt av Michelessis
upplysningsarbete.
Det betydelsefulla med denna opposition mot den konventionella
tidssmaken är emellertid framför allt att den sätter in vid en
tidpunkt, då det allvarliga svenska dramat av delvis rent praktiska
1 Jfr företalet till konungens eget Gustav Vasa-utkast i Gust. Saml. (UUB.,
F 412; stavningen korrigerad): »Voici une entreprise peut-être de hasarder
un opera sans amour, sans toutes ces maximes de morale lubriques ... que
[oläsl. ord] rechauffa du feu de sa musique et qui ont été adoptées dans la
suite du temps comme une regie qui forme la base de tout opera. Il est
vrai que comme spectacle l’opéra est fait pour enchanter les yeux, les oreilles
et pour toucher le coeur. L’expression de cette passion parait être nécessaire,
mais ne pourroit ön pas aussi se servir de tous ses plaisirs pour relever
lame, pour célébrer les Heros de la Nation et faire pour ainsi dire réveiller
un nouvell enthousiasme pour eux en les faisant de nouveau reparoitre aux
yeux du Peuple? . . .
C’est cet objet qu’on s’est proposé dans cet ouvrage, et ön n’a pu choisir
un sujet pius noble, pius analogue à ces intentions et qui doit être en general
pius goüté de la nation que celui du liberateur de la Suêde. On sent bien
que dans un pareil sujet, oü il s’agit d’aussi grands objets que de renverser
du throne un Roi qui possedait 3 couronnes, que de délivrer la Suëde du
joug étranger ou de la voir à jamais accablée, une passion telle que l’amour
seroit tres deplacée, car il en aurait fallu faire, ou un épisode qui n’eut fait
que refroidir ou retarder l’action, ou bien en faire le principal mobile, et
alors ön se seroit ecarté du but, qui est d’élever l’åme par cet amour, cet
enthousiasme pour la Patrie, peu ou point connu aujourd’hui et qui fit faire
tant de grandes choses aux anciens Romains et Grecs.»
2 Höpken, Skrifter, 1890. Del 1, s. 348.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
