Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agne Beijer, Abbé Domenico Michelessi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Agne Beijer
följd av masker ur den italienska komedien och slungande ut glada
kupletter av Manderström i den festklädda salongen.1
Emellertid är det icke desto mindre höjt över allt tvivel att
Adlerbeths intentioner gått i riktning mot starkare antikimitationt
och att han därvid icke heller förfelade sin verkan på sina egna
samtida, därom vittnar tydligt nog hans äldre vän Gyllenborg, som
vid läsningen av dessa körer hänförd "tyckte sig förflyttas till
Athens teater".2 Själv åberopar han också i sitt företal som
auktoritet för sin djärva korrigering av Racine framför allt Euripides,
men därjämte ännu ett namn — Francesco Älgarotti.
Denne hade nämligen till sin Saggio sopra l’opera fogat en liten
dramatisk skiss över Iphigenia-motivet, där han bl. a. starkt
förenklat handlingen, reducerat akternas antal till tre och inlagt körer
emellan dem. Det hela är en liten bagatell, som minst av allt för
tanken till de stora tragöderna, men icke desto mindre bär vittne
om att dess upphovsman sett på antiken med nya och friska ögon.
Det är icke Melpomenes skrämmande mask han vänder mot
åskådaren. Han har också liksom Racine gått förbi det hos Euripidesr
som mer än allt annat ställer dennes Iphigenia i en klass för sig:
den underbara scen, där Iphigenia vid första underrättelsen ojn det
öde som väntar henne instinktivt och med all den lidelse, varav
hennes unga blod är mäktigt, gör revolt mot tanken på att dö.
Däri såg ännu den begynnande nyklassicismen blott en den tragiska
scenen ovärdig svaghet. Att det frivilliga offret först så får sin
1 En ganska slående parallell till Iphigenieföreställningen i Bollhuset cL
7 april 1777 erbjuder f. ö. den Iphigenieföreställning i Wrangelska palatset
d. 7 jan. 1684, varmed den fransk-klassiska tragedien introducerades i vårt
land. Den gången var det hovets unga damer som spelade pjesen, och även
då utfylldes mellanakterna med »entréer», en gång av elva amazoner, en
annan gång av fyra nymfer — säkerligen i oklanderliga hovdräkter — en tredje
gång av — figurer ur den italienska komedien (Arlequin och Scaramouche)I
Man får verkligen ett starkt intryck av vad utvärtes apparat och tradition
betytt inom ancien regimes teater. — Föreställningen inleddes med en
mytologisk prolog, som jämte fullständig och högadlig rollförteckning förvaras i
RA. Denna prolog är identisk med en av Klemming till 1680 års
förmälningshögtider förlagd tryckt Prologue. Bedan av dess innehåll framgår dock
med all tydlighet att den skrivits för Iphigenieföreställningen 1684.
2 Mitt lefverne, s. 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
