Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Correggios San Sebastian och änglakören i Stagnelii drama Riddartornet 165
Ehuru de här vidrörda stroferna i Schlegels dikt icke höra till
den stora lyriken, synas de mig dock intuitivt diktade. Och själva
den intuitiva diktningsprocessen är oåtkomlig för vetenskaplig
framställning, då den analytiska behandlingen givetvis måste såsom här
bli diskursiv. Detta må gälla som en av förklaringsgrunderna till
det otillfredsställande i detta försök att i ett givet fall komma
en konstarts befruktande inverkan på en annan närmare in på
livet.
Återstår alltså blott att knyta tillsammans utgångspunkten
med de övriga partierna i undersökningen. Till Stagnelii änglakör
har över Schlegels dikt Auf der Richtstätte der Jungfrau von
Orleans, som den vida överträffar i lyrisk skönhet, överförts något
av den underbara obestämda dagern och framför allt det katolska
sceneriet från Correggios Madonna med den helige Sebastian.
Särskilt för den konkretion, han lyckats giva visionen i Riddartornets
slutscener, står han till den italienske mästaren från 1500-talets
första hälft i en tacksamhetsskuld, varom han själv ej kunde ha
en aning. Och ytterst är det i viss mån Correggios målning, som
satt hans apokalyptiskt religiösa fantasiliv i rörelse. Dock ha ju,
som ovan framhållits, även besläktade influenser från Chateaubriand
och andra spelat in.
Ett fall som detta är ej enastående i Stagnelii diktning. Hans
sonett Venus (I, s. 388), där kärleksgudinnan skildras som en
medeltida botgörerska, som fått se Jesus och sedan i ödemarken
ångrar och begråter sina synder, är, som Böök uppmärksammat
(Kommentaren, s. 94), en originell variant av motivet i en av
Schlegels 6eistliche Gemälde Magdalena, en sonett, som enligt Böök
(ibidem) "troligen", enligt min mening säkerligen återgår på den
förr Correggio tillskrivna tavlan Magdalena.1 Här ligger sam-
1 I sitt Gespräch über die Gemälde, där sonetten Magdalena också
förekommer, beskriver Schlegel {Athen. II, s. 88—97, Sämmtl. Werhe IX, s. 48
—56) utförligt fyra framställningar av den botgörande Magdalena: Francescinis,
Batonis, Correggios och Mengs’ (den sistnämnda med lugnt ironisk
överlägsenhet). Man behöver blott jämföra sonetten med de fyra tavlorna och
Schlegels karakteristiker för att finna, att det är Correggios malning, Schlegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
