Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erikskrönikans ålder och tillkomst 7
flexionen, att Birger fick lida det eviga straffet, och icke heller på
annat sätt omnämnes; vidare att författaren ej vet annat, än att
härtigarnas lik jordades i Stockholms Storkyrka, fastän härtig Eriks
lämningar år 1322 flyttades därifrån till Uppsala; att Matts
Kättil-mundsson kallas drots, ehuru han nedlade sitt ämbete 1322; samt
att författaren icke uttalat en from dödsreflexion över den sistnämnde
eller omtalat hans död, som inträffade 1326.
Enligt min mening betyda dessa bevis, såsom här nedan
närmare skall utredas, vart och ett för sig ganska litet, men för att
vara fullt objektiv skall jag omformulera dem så skarpt som möjligt
mot min egen ståndpunkt och erkänna, att man kan känna sig
tveksam inför det faktum, att inga efter 1320 inträffade tilldragelser
äro i krönikan omnämnda eller antydda, vilket givetvis skulle
kunna tala för dess författande senast omkring nämnda år. Men när
man betänker, att krönikan icke är ett alster av s. k. folklig poesi,
vilken gärna föregriper händelser, som falla utanför berättelsens
ram, utan tydligen ett individuellt verk av en författare, som
föresatt sig att skildra en bestämd historisk period, omfattande tiden
till och med Magnus Erikssons val till konung, och som visat sig
i stånd att väl iakttaga kompositionens fordringar, så ställer sig
saken annorlunda. Man kan under sådana förhållanden icke
nödvändigtvis vänta sig att finna upplysningar och hänsyftningar på en
tid, som infaller efter sagda tidsskedes slut. Ej heller är författaren
någon historiker av facket, som fullföljer perioderna till deras
logiska slut eller lämnar fullständiga personalia om alla historiska
personligheter. Tvärtom är det för honom ett utmärkande drag,
att han berättar raskt och behändigt vad han anser ha inträffat
under ett visst tidsskede, utan att i allmänhet fråga efter vare
sig orsaker eller följder eller inre sammanhang i övrigt. I
korthet sagt: han hade med sitt sätt att arbeta ingen anledning att
omnämna sådant, som tilldrog sig efter 1320, och redan på grund
härav kan hans tystnad angående denna tid förklaras. Fallet är i
viss mån jämförligt med modärnare förhållanden. Så t. ex. har ju
Heidenstam i sin "Bjälboarvet", som slutar med Magnus Ladulås*
uppgörelse med sig själv och livet, icke omnämnt några som helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
