Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 A. Nordfelt
händelser, som inträffade därefter. Jag skulle vilja tillägga, att
själva ämnets beskaffenhet med eller mot hans vilja inbjöd
krönikeförfattaren att sätta bestämd punkt vid år 1320. Det var nämligen,
som om ett avslutat tidsskede, fyllt av hat och split och krig, då
hade stigit i graven för att lämna plats för ljusare tider. Härtigarna
voro borta, kung Birger definitivt fördriven och hans son och
arvtagare bragt ur världen, även de därnäst mest betydande personerna
i det stora skådespelet, kung Håkan i Norge och Erik Menved i
Danmark, tillhörde ej längre de levandes antal, och hartig Eriks
kungstanke: de tre nordiska rikenas förening under hans familjs
spira hade till stor del gått i uppfyllelse.
Om man medger befogenheten av. dessa motskäl, så blir man
också rubbad i sin tillit till hela denna kategori av
ex-silentio-argument, ett slags bevis, som för övrigt alltid äro osäkra att
bygga på.
Jag övergår emellertid därefter till att granska de särskilda
bevisens beskaffenhet. Beträffande de uteblivna önskningarna om
evigt straff åt kung Birger och en salig hädanfärd åt Matts
Kettilmundsson, så bör erinras därom, att åtskilliga andra mer eller mindre
betydande personer blivit utan denna sedvanliga avskedshälsning och
att deras dödsfall icke heller blivit av krönikören omnämnda, t. ex.
kung Valdemar i Sverige och drottning Eufemia i Norge.1 Det är
sålunda möjligt, att författaren själv, som gjort sig skyldig till en hel
del, vida viktigare utelämningar av annat slag, av någon anledning
underlåtit att tala om Birgers och drotsens dödsfall. En annan
möjlighet är ju, att sådana hänsyftningar verkligen funnits i krö-
1 Den åsikten, att förf. icke skulle haft någon närmare kännedom om
den för härtigens planer så gynnsamt stämda och så verksamma, blivande
svärmodern, har jag mycket svårt att biträda. Att han icke nämner hennes
namn, kan bero på en egenhet hos medeltidsskalder att vara särdeles
sparsamma med att namngiva kvinnor. Så får man i den franska originaldikten
om Ivan endast på ett ställe veta namnet på den mångomtalade hjältinnan,
och i den svenska bearbetningen utelämnas det alldeles. I Erikskrönikan
förekommer en hel rad högtstående och uttryckligt omnämnda kvinnor, utan
att deras namn uppgivas, t. ex. —förutom Eufemia — Torgils Knutssons
dotter Kristina, först förmäld med hartig Valdemar, den förstnämndes maka
Hedvig, Magnus Ladulås’ dotter ßikissa och till och med härtigarna Eriks och
Valdemars gemåler, som båda hette Ingeborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
