Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erikskrönikans ålder och tillkomst 9
nikan men gått förlorade i senare avskrifter. Det är visserligen
ganska motbjudande att söka bortförklara besvärande fakta genom
antagande av luckor, men det torde knappast vara förenligt med
full samvetsgrannhet att förtiga denna eventualitet i fråga om ett
verk, som faktiskt företer en lucka på fyra hela år och i det skick
texten gått till eftervärlden säkerligen icke är fri från smärre
sådana svagheter.1
Vad därefter angår den omständigheten, att förflyttningen av
hartig Eriks kvarlevor från Stockholm till Uppsala icke omnämnes,
så behöver ju detta ej betyda, att författaren icke visste om denna
förändring. Med samma skäl ungefär skulle eljest kunna sägas, att
Hildebrand icke vetat av nämnda förflyttning, eftersom han i sin
utförliga historia över medeltiden (s. 177) endast omnämner
härti-garnas jordande i Stockholms Storkyrka. Detta bevis finner jag i
varje fall alltför obetydligt för att kräva en utförligare diskussion.
Ungefär detsamma synes mig gälla om det argumentet, att Matts
Kättilmundsson i krönikan kallas drots. Då han nedlade sitt
ämbete 1322, bör, menar man, användandet av denna titel göra
sannolikt, att verket är skrivit före nämnda år. Man tyckes emellertid
härvid förbise, att han i alla fall var drots, när de sista, i
krönikan berättade händelserna ägde rum, och därför med full rätt så
benämnes, vid vilken tid krönikan än må hava nedskrivits. Såsom
1 Kanske bör det tilläggas, att det icke är så alldeles säkert, att en
önskan om kung Birgers straff i den eviga pinan verkligen fattas. På flera
ställen nedkallar nämligen förf. himlens straffdom kollektivt över dem, som
bidrogo till härtigarnas fall. Detta sker på ett mycket eftertryckligt sätt
t. ex. v. 3768—77, sedan han beskrivit, hur Birger och hans omgivning med
all slags hycklad kärälsklighet hälsat härtigarna välkomna till det tragiska
gästabudet i Nyköping, och längre fram säger han särskilt om kungen (v.
áO57—59), att den gud, som bor i himlen, måtte taga hämnd för den
missgärning han begick mot sina bröder.
Möjligen kan ock den omständigheten, att Birger bosatte sig och dog
utomlands och att måhända tiden och platsen för hans dödsfall på grund
härav blevo för förf. okända, ha bidragit därtill, att något särskilt omnämnande
av hans dödsfall icke kommit till stånd. — Vad återigen Matts
Kättilmundsson beträffar, så bör det väl ha varit föga lockande för förf. att tala om
dennes senare hädanfärd, när han i sitt drama låter honom uppträda såsom den
ädle trotjänaren, som i slutakten lyfter den nyvalde konungen på sina starka
armar inför allt folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
