Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 A. Nordfelt
med en senare period än tiden omkring 1320. Jag måete alltså,
från min utgångspunkt, finna det framgå av nämnda språkliga
granskning, att krönikan härstammar från en senare tid än den
hittills antagna.
Vidare är, såsom ett andra skäl, att taga i betraktande den
i krönikan jämförelsevis rikliga förekomsten av främmande lånord.
Den rör sig nämligen i fråga om sådana — särskilt de mera
bevisande franska orden — med betydligt större säkerhet och
ledighet än all annan litteratur, som möjligen kan ha tillhört förra
hälften av 1300-talet, däri inbegripna Eufemiavisorna, som dock
eljest visa så stora allmänspråkliga överensstämmelser med krönikan.
Under det att t. ex. ett sådant äkta riddarord som banér icke
förekommer i Fredrik eller Flores (en gång i Ivan) och icke heller i
den från tiden omkr. 1380 stammande Konung Alexander, är ordet
för Erikskrönikans författare fullkomligt invant och har även bildat
sammansättning, i formen banerstång. Av dyrbara tyger, vilkas
namn för övrigt synas vara bland de allra första franska lånorden
i vårt språk, nämner krönikan icke blott de vanliga: pell, blialt
och baldakin utan även det i Eufemiavisorna obekanta sindal.
Särskilt anmärkningsvärt är att finna, att ordet baldakin, som i
medeltidslitteraturen i allmänhet bibehåller sin ursprungliga
betydelse av en tygsort, vävd av silke och guldtråd (namnet kommer
av Baldak, som var den västerländska benämningen på Bagdad)
och som även i denna användning förekommer i krönikan, därjämte
fortskridit till att beteckna ett " täckelse", " bårtäcke" och rent av
utvecklats till att närma sig den i vårt liksom i alla andra språk
numera allenahärskande betydelsen av "tronhimmel" (v. 1435: "ett
baldakin på fyra stänger").
Därjämte har Erikskrönikan flera ord speciellt gemensamma med
Fredrik, vars jämförelsevis ansenliga främmande ordskatt synes ha
blivit tämligen direkt överflyttad från tyskan till svenskan. Sådana
äro t. ex. blank i betydelsen "vit" (v. 1413: "vin både rött och
blankt"), harnesk, kompani och kristall. Såsom icke minst bevisande
betraktar jag förekomsten av infinitiver på -era, vilka under
1300-talet uppträda mycket sparsamt. Dylika former, av vilka ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
