Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erikskrönikans ålder och tillkomst 19
och företeelsen kan slutligen bero på en tidig muntlig tradition,
som torde ha sysslat med dessa ämnen, innan de blevo överflyttade
till de nordiska språken. Vad särskilt personnamnen beträffar är
det skäl att vara försiktig. Så t. ex. framgår av Erikskrönikan,
att Ivan tidigt synes ha varit en icke obekant typ, eftersom där
omnämnes en svensk riddare med detta namn redan från början av
1300-talet.
Till sist får jag, efter ett förnyat studium av dessa dikter,
upprepa min i en föregående uppsats uttalade åsikt (Nyfil. Sällsk. 1920,
s. 122), att Erikskrönikan är skriven av en annan person än
Eufemiavisorna, vare sig dessa haft samme eller olika författare.
Jag övergår emellertid därefter till att närmare tala om
krönikans författare, ett spörsmål, som är icke mindre invecklat än
åldersfrågan men i olikhet med denna redan förut blivit ganska
omstritt.
Här stå två mycket markerade åsikter emot varandra, den ena
representerad av Schück, den andra av Cederschiöld. Den senare
framhåller med stor bestämdhet gentemot den förre, att författaren
icke varit någon s k. lekare eller spelman utan en krigare, och
stöder sin uppfattning bland annat därpå, att krönikören ställer sig
helt oförstående mot lekarna och deras förhållanden men däremot
för militära ting och ridderliga tillställningar visar ett livligt och
sakkunnigt intresse. Så talar han insiktsfullt om den strategiska
betydelsen av befästade orter och deras läge samt yttrar sig som
en fackman om krigshamnar, strider till lands och sjöss, vapen och
turneringar m. m.
Schück vidhåller (i 111. Sv. litteraturhistoria, 1911, s. 197) med
icke mindre bestämdhet, att författaren varit lekare och icke riddare
eller krigare, framhåller, att han icke varit invigd i härtigens
politiska planer men att det varit ett utmärkande drag för hans
gelikar i alla länder att intressera sig för krigiska förhållanden och
ridderliga bragder, omnämner hans ständiga påpekande av
frikostighet mot lekarna samt finner ingenting besynnerligt däruti, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
