Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Nordfelt, Erikskrönikans ålder och tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 A. Nordfelt
sådan själv kunde ha dragit svärdet och aktivt deltagit i sin herres
strider.
Det är utomordentligt svårt att taga parti i denna fråga, där
goda skäl synas mig anförda å ömse sidor, men om det gällde att
sluta sig till endera — vilket jag dock, såsom här nedan skall
visas, ej tror vara nödvändigt — skulle jag nog till sist känna mig
mest benägen för Schücks ståndpunkt; ty att från denna tid
föreställa sig en riddare, som kunde skriva vers med den ledighet och
tekniska färdighet, som krönikans författare ådagalagt, synes mig
så gott som orimligt, men att tänka sig en skald, som även vore
något inne i krigiska förhållanden, bjuder ej så mycket emot.
Emellertid anser jag mig, innan jag går vidare, först böra
något närmare motivera min uppfattning av författarens
skaldeegenskaper. Dessa äro i mitt tycke avsevärdare, än vad man i
allmänhet velat medge. Visserligen finner man hos Cederschiöld
flera uttalanden, som visa, att han ägnar honom en viss beundran
även i detta avseende, men han sysslar därjämte så mycket med
hans fel och svagheter, att den läsare, som själv icke i någon mån
är i stånd att njuta arkeologiskt, snarare tar på sig en överseende
min och framför allt icke betänker, att dessa svaga sidor, t. ex.
saknaden av karaktärsteckning och av blick för tingens djupare
sammanhang samt bristfälligheter i formen, äro gemensamma drag
för medeltidsskalder i alla länder. Och att författaren mest skildrar
yttre tilldragelser, såsom överraskande händelser och ståtliga
fästligheter m. m., beror enligt mitt förmenande icke på någon
begränsning i hans förmåga eller förutsättningar utan helt naturligt
därpå, att han till mönster tagit den då på modet varande
diktningen, riddarromanerna, som kännetecknas av just sådana
egenskaper.
Visserligen uttalar sig även Schück ganska erkännsamt om
författaren och framhåller vissa tilltalande sidor och detaljer i hans
verk, men i det hela sett och under jämförelse med de tröstlöst
enformiga marker, som man ofta nog måste släpa sig igenom inom
den europeiska medeltidspoesien i övrigt, tillåter jag mig uttala den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
