Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, Friedrich Menius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friedrich Menius 49
der Welt". Oxenstierna trodde dem på deras ord, befallde
universitetet att utesluta Menius och överlämna honom till den världsliga
överheten.
Saken började nu få en oroväckande vändning, vartill i
synnerhet följande omständighet bidrog. Helt nyligen hade man nämligen
gjort processen kort med en adelsman och avrättat honom, emedan
hans begge i Dorpat levande hustrur anklagat honom för tvegifte.
"Do liesen", säger Menius, "die vom Adel dem H:n Gen.
Gouver-neur keine Ruhe, vndt sagten, ein Blackschweiszer wehre nicht
beszer den ein Edelman". Man gjorde således allt för att bringa
Menius i fördärvet.
Universitetet tog sig dock ännu an honom och erbjöd sig
anställa laglig process. Detta hjälpte emellertid ej. "Lillie mein
feind vndt richter sagte, laszen wir ihm zum Prozesse so gewinnen
wir nichts, wir muszen den Process ab Executione anfangen, weil
es eine Criminahl sache, laszet ihn feste nehmen vndt aufs Schloss
führen".
Då nu hans kollega, medicine professorn Belovius erfor, att
vakten redan fått befallning att följande dag gripa Menius,
uppsökte han denne hos hans svåger Mancelius och bad honom taga sig
i akt. Och ehuru han icke var villig därtill, emedan han förlitade sig
på sin rättfärdiga sak, tvungo de honom dock att fly till Ösel, som
då hörde under danska kronan. I en senare skrivelse, från 1646,l
säger han sig ha måst gripa till flykten av fruktan för sitt liv och
så hastigt avrest, att han icke hunnit få med sig mer än en
omgång kläder, två skjortor och några ofullbordade manuskript, vilka
han ämnade utarbeta under landsflykten. Som behjälpliga vid hans
flykt nämner han här licentiat Georgius Mancelius, sin svåger,
doktor Belovius och Clausz von Wickeden. Vidare berättar han, att
han på Ösel funnit tillflykt och gästvänskap hos en förnäm
adelsman, lantrådet Friedrich Budde.
Menius var nu för tillfället i säkerhet. Men myndigheterna
vilade icke. Dagen för hans flykt är mig icke bekant men torde
väl icke ligga långt före den 16 februari 1637, då den akademiska
1 Warhaff ter eigentlicher Bericht ete, UB., Palm sk. 353.
4 — 2270 Samlaren 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
